Parkkonst med tusentals tulpaner

Tulpaner är så mycket mer än tio småtrista blommor i en bunt med plast om, som man pliktskyldigt köper i gåbort-present på snabbköpet när alla andra affärer har stängt. Den som beger sig till Stadsträdgården blir varse detta. Där står tiotusen danska och holländska skönheter i bländande prakt, arrangerade i grupper och i långa rabatter. Trädgårdsmästare Bengt Pettersson visar runt. Egentligen har han inte tid. Det är bråda dagar så här i Linnétider. Men tulpaner är ju ändå tulpaner, så han följer med.

Lite missnöjd är han förstås med tiden på dygnet. För trädgårdar och rabatter ska avnjutas på morgonen eller kvällen, tycker han. När ljuset är mjukt, ljuden är lägre och världen är stilla. Inte som nu, mitt på dagen när solen sticker i ögonen, vinden blåser bort dofter och påträngande ljud konkurrerar ut upplevelsen av den kultiverade naturen.
Men tulpanerna lyckas rätt bra ändå med att dra till sig uppmärksamhet. Upprätta, välordnade, nästan skrytsamt pråliga visar de upp sig i Rosariet och Lustgården. De är så många. Och så vansinnigt vackra.

I Lustgården är de planterade i runda grupper under blommande äppel- och päronträd. I Rosariet i långa rabatter där andra blommor planterats i olika nivåer tillsammans med tuplanerna. Vid marken penséer, förgätmigej och bellis, sedan narcisser, därefter tulpanerna och så till sist kejsarkrona. Det räcker med en snabb överblick över rabatterna för att intresset ska väckas även för en tulpanmotståndare. Prakten och överdådet är häpnadsväckande.

Där finns höga lilafärgade triumftulpaner och små, intensivt röda botaniska tulpaner. Glänsande, sidentygslika, rosa som man bara måste ta på, och matta, porslinsliknande blekgula. Det finns släta och skrynkliga, dubbla och enkla. Vid den knallgula doftande pionliknande gruppen har man blivit förförd för länge sedan. Och vid de gigantiska triumftulpanerna i mjuka gulrosa färgtoner med marmoreringar som för tanken till sådana där stora tunna tekoppar i porslin från 1700-talet, blir man förälskad.

Och då tror man att allt är sett men vid nästa rabatt står en stor grupp liljeblommande tulpaner. Fascinerande i sin sirliga utsökthet påminner de om graciösa dansöser i polkagrisdräkter. Arroganta på något vis, som att vissa alltid ska överdriva. Som om det inte vore nog att vara en vanlig tulpan. Och det finns mer och åter mer. Parken är en uppvisning i färg, form och stel ståtlighet.
Några som bryter av lite är franstulpanerna. Skrynkliga, med kanter uppfransade som avklippt jeanstyg utgör de ett rebelliskt inslag bland sina släktingars förutsägbara elegans.

Under Linnéveckan ska en av alla dessa sorter tilldelas det hedervärda namnet Linneus. Vilken, är hemligt ännu så länge.
Nu återstår att se hur länge blommorna håller. Många av dem är redan väl utslagna.
- De gäller bara att de håller sig till Linnéveckan, att de inte vissnar eller förstörs av slagregn. Kalla nätter gör att de bibehålls lite längre, säger Bengt Pettersson.

Parkkonst med tusentals tulpaner

Tulpaner, tulpaner, överallt tulpaner. I höstas planterades tusentals danska och holländska tulpanlökar i Uppsala stadsträdgård. Nu har de kommit upp och parken har förvandlats till utställningslokal för de levande konstverken.