Parkenheten putsar på Knivsta
Många Knivstabor har synpunkter på ortens utseende och atmosfären besökaren möts av vid infarten. UNT har träffat några av dem som har till uppgift att hålla efter och försköna växtligheten i Knivsta parkenheten.
Cykelparkeringen i anslutning till busstationen är ingen fröjd för ögat, tycker Josefin Edling.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
genomfarter.
En del av frustrationen över Knivstas miljö spiller över på personalen i parkenheten, som har hand om grönytor i kommunen. Ibland är kritiken missriktad. Josefin Edling, biträdande parkansvarig, förklarar varför:
— Sågenområdet är inte kommunens mark. Men det finns en detaljplan som snart är klar. När det byggs ska kommunen ta ansvar för odlingar längs med vägar och stråk.
Hon menar att det inte går att skjuta in sig på kommunen i alla lägen. Vägverkets upplag är inte kommunens ansvar, de slitna kurerna på perrongen är Banverkets område.
Vi parkerar ovanför ingången till gångtunneln, under järnvägen. Här har det odlats nytt i år. Prydnadsgräs, sedum, rölleka. Under jorden finns stora tankar som ska förenkla bevattningen.
— Det ska vara öppet här, ljust. Tanken är att man ska bli glad i passagen, på gott humör.
Hon berättar om det barriga buskage som tidigare brett ut sig, som förstärkte grottkänslan.
Om hon är stolt över slänten med nya perenna växter, stiger frustrationen när vi kommer upp vid busstationen. Cykelparkeringen delas på mitten av ett fallfärdigt staket. Här finns både asfalt och grus. Sadlarna i rader omgärdas av omotiverad sly och plättar med ogräs.
— Lite hejsan, hoppsan, här, sammanfattar Josefin Edling självkritiskt.
Mycket av parkförvaltningens arbete handlar om att underhålla och sköta de ytor som finns. Utrymmet för nyplantering och expansion är begränsat.
Men Josefin Edling vill de närmaste åren satsa på tre större projekt. Som gör skillnad:
— Årummet behöver fräschas upp. Oxlarna längs med Apoteksvägen skulle jag vilja rädda. De behöver bättre förutsättningar för att kunna växa. Och så vill jag anlägga en "tantpark" i Särstaparken där man kan sitta.
Nere i slänten till tunneln håller Tomas Mörk och Johan Myrberg på med planteringsarbete. Lökar och bruna fingerborgsblommor ska ner i jorden. I dag kan de göra fint utan att fråga.
— Sedan vi blev en egen kommun slipper man ringa skogvaktaren i Uppsala för att få fälla ett träd, säger Johan Myrberg som tycker att parkenheten trots allt får mest ros av Knivstaborna.
Så jobbar vi med nyheter