I över tio år har paret stridit om vem som ska ha hand om pojken. Arkivbild.
Den 27 maj 2021 ringde en man i USA ett telefonnummer som han hittat på nätet. Numret hade han funnit på en hemsida med mycket speciellt innehåll, vilket vi ska återkomma till. Telefonnumret gick till en man i Norduppland som vi kan kalla Anders. Det som sedan utspann sig under samtalet kom att få livsavgörande betydelse för de båda männen. Det visar en polisutredning som nyligen blivit offentlig.
Innan telefonsamtalet den där majdagen 2021 hade Anders under lång tid varit på jakt efter sin då elvaårige son Hugo (fingerat namn). Han hade inte träffat Hugo sedan 2012, då pojken var tre år. Anders hade ingen aning om var Hugo fanns eller om han ens var vid liv.
Telefonsamtalet blev omskakande för såväl Anders som för mannen i USA. Mannen i USA berättade att Hugo befann sig hos honom. Och inte nog med det, amerikanen uppgav också att han och hans hustru hade adopterat pojken.
För att förstå den här berättelsen måste vi gå tillbaka till 2009 då Hugo föddes. Mamman och Anders hade svårt att dra jämnt och när Hugo var ett par år tog mamman med honom till Polen där hon periodvis arbetade.
Frågan om vem som ska ha vårdnaden om pojken har behandlats av domstolar i Sverige, Polen och USA.
Enligt ett färskt åtal flyttade hon till Polen mot Anders vilja och han förlorade kontakten med Hugo. Efter 2012 hade han inga säkra uppgifter om var Hugo och mamman fanns.
Anders vände sig till domstol och begärde egen vårdnad. Han menade att mamman, genom flytten till Polen, hade berövat Hugo sin far och skrev till domstolen att han var mycket orolig för honom.
Mamman å sin sida hävdade att hon gjort allt för att Hugo skulle få träffa sin far men att pappan avbokat flera möten. Tingsrätten konstaterade att mamman ofta reste till Sverige på jobb och då hade kunnat låta Hugo träffa sin pappa. Hon fick även kritik för att ha förhalat domstolsprocessen i över ett halvår.
Under adoptionsprocessen i USA intygade mamman under ed att pappan aldrig visat något intresse för sin son. I själv verket hade han letat efter pojken i åratal.
Enligt vårdnadsutredningen fanns inga tecken på att Anders skulle vara en dålig förälder utan han bedömdes kunna ansvara för att pojken fick träffa båda föräldrarna. Däremot var mamman enligt tingsrätten "olämplig som förälder då hon har avskurit NN (pojken) från all kontakt med sin pappa". Rätten ansåg att hon satte sina egna behov framför Hugos och dessutom hade hon undanhållit domstolen information om honom. Målet slutade med att Anders fick ensam vårdnad om den då treårige pojken.
Mamman, som idag är i 30-årsåldern, följde dock inte domslutet utan höll sig undan med Hugo. Hon har försörjt sig som skådespelare, rest mycket i sitt yrke och då vistas långa perioder utomlands, bland annat i England och USA. Hon haft en roll i en svensk storfilm men är inte känd bland allmänheten.
Mamman, som kallar sig artist, har nyligen åtalats vid Uppsala tingsrätt för grov egenmäktighet med barn. Straffet är fängelse i minst sex månader.
Eftersom mamman fortsatte att hindra Anders från att träffa Hugo begärde han hjälp i domstol för att få sonen till Sverige. Men det blev nej eftersom mamman hade flyttat utomlands med Hugo innan Anders beviljats vårdnaden och hon bedömdes inte ha fört bort Hugo på ett sätt som var straffbart.
Anders fortsatte att kämpa för att få hem Hugo och polisanmälde mamman för egenmäktighet med barn. En åklagare i Uppsala inledde en förundersökning men det gick inte att fastställa att hon agerat uppsåtligt och utredningen lades ner.
Pojkens mamma, en kvinna i 30-årsåldern, anklagas för att "obehörigen ha skiljt barnet från hans vårdnadshavare".
Anders vände sig även till en domstol i Polen. Men också där avslogs hans begäran om en överflyttning till Sverige. Den polska domstolen ansåg att barnet rotat sig hos mamman och kunde fara illa av att flyttas till sin far eftersom de inte träffats på så lång tid.
Parallellt drev mamman domstolsprocesser i Polen för att riva upp domen från Sverige där Anders tilldömts vårdnaden. Hon skrev i sina inlagor att hon var den lämpligaste vårdnadshavaren. Hon uppgav även att Hugo inte ens skulle kunna prata med sin far eftersom pojken enligt henne aldrig lärt sig svenska. Det var dock inte sant, i själva verket talade Hugo svenska i likhet med sin mamma.
Enligt åklagaren Liselott Herschend lämnade mamman in ett felaktigt intyg där det stod att hon var ensam vårdnadshavare. I verkligheten hade pappan tilldömts vårdnaden om sin son.
Mamman påstod även att Anders inte visat något som helst intresse för Hugo. Kammaråklagare Liselott Herschend konstaterar att även det var osant.
– Pappan hade så vitt jag kan se under hela pojkens liv kämpat för att återföra honom till Sverige, säger Liselott Herschend.
Mamman fullföljde aldrig processerna i de polska domstolarna som slutligen lade ner målen.
Åren gick och Hugo fortsatte att bo med sin mamma i olika länder. De juridiska möjligheterna var uttömda för Anders del men efter ett tag testade han ett nytt grepp. Han skapade en hemsida på nätet där själva webbadressen utgjordes av pojkens för- och efternamn.
Elvaåringens pappa skapade en särskild hemsida på nätet vilket skulle visa sig vara ett genidrag.
Det visade sig leda till ett genombrott. Våren 2021 hade en man i USA fått tips om hemsidan och såg där till sin häpnad att den handlade om ett barn som han levde tillsammans med i sin familj. Han ringde det telefonnummer som fanns på hemsidan och hamnade hos Anders i Norduppland.
Samtalet blev en chock för amerikanen och hans hustru. Fyra år tidigare hade de nämligen fått medgivande av en domstol i USA att adoptera Hugo som sedan dess bodde hemma hos paret nära Washington D.C. För Anders innebar naturligtvis beskedet en enorm lättnad.
Pojken bodde hos ett gift par nära Washington D.C. På bilden Kapitolium i Washington.
Hugo hade av sin mamma fått veta att Anders var död. Men nu bestämdes det att Hugo skulle få veta att pappan levde och att man hittat honom. Adoptivpappan har i polisförhör berättat att han tog med Hugo på en promenad i skogen och talade om för honom vad som kommit fram. Pojken fick tårar i ögonen och kunde till en början inte tro att det var sant. Det blev "väldigt svårt och känslosamt" för den då elvaårige pojken, står det i förhöret.
Adoptivföräldrarna har vittnat om att Hugo blev överlycklig när han fick besked om att han hade en pappa som dessutom ville träffa honom. Hugo började sms:a med Anders och det kunde bli 50-60 sms per dag. Sommaren 2021 reste Anders till USA och möttes av Hugo som sprang fram och kramade om honom. "Det var det vackraste att bevittna" sa amerikanen enligt översättningen av förhöret.
Att paret hade adopterat Hugo hänger samman med att det finns släktband mellan dem. Kvinnan i paret i USA är nämligen syster till Hugos biologiska mamman. Mammans syster är alltså Hugos moster. Ibland när Hugo och hans biologiska mamma varit i USA hade de träffat systern och hennes man. Paret i USA hade dock flera gånger lagt märke till att mamman försummade sin son, att hon inte verkade kunna försörja honom och att han for illa även på andra sätt. Mamman ska ha fört en kringflackande tillvaro med Hugo och periodvis bott på flygplatser.
Det var orsaken till att mamman beslöt att adoptera bort Hugo till sin syster och hennes man och under adoptionsprocessen intygade mamman att hon inte klarade av att ta hand om sin son. Till domstolen i USA som skulle besluta om adoptionen lämnade hon in ett personbevis från Sverige där det stod att hon var ensam vårdnadshavare. Men personbeviset innehöll gamla och felaktiga uppgifter från 2010, det vill säga innan pappan fått ensam vårdnad.
Under adoptionsprocessen ljög mamman och påstod att hon hade ensam vårdnad, att hon inte visste var pappan fanns och att han höll sig undan.
Inför adoptivföräldrarna hade mamman utmålat Anders som ett monster som struntade i sin son. Men när paret träffade Anders fick de en helt annan bild. "Vi fick reda på att de senaste elva åren bestått av lögner", har adoptivmamman sagt om de påståenden som hennes syster kommit med om Anders.
Enligt paret i USA visade mamman väldigt lite intresse för Hugo sedan de adopterat honom och brydde sig knappt om att höra av sig till sin son.
Den som varaktigt separerar ett barn under 15 år från vårdnadshavaren kan dömas för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst fyra år.
I slutet på 2021 flyttade så Hugo hem till sin pappa i Sverige och de lever nu tillsammans. Nyligen åtalades mamman vid Uppsala tingsrätt för grov egenmäktighet med barn, ett brott där minimistraffet är sex månaders fängelse.
I polisförhör säger mamman att hon försökt sammanföra Anders med Hugo men att Anders varit ointresserad. Hon hävdar även att en polsk domstol tilldömt henne vårdnaden för sonen och att en advokat meddelat att hon var vårdnadshavare.
I somras förhördes pojken på Barnahus vid polishuset i Uppsala. "Mamma ljög hela tiden", har han sagt i förhör.
I förhören berättar Hugo att han fått veta av sin mamma att Anders hatade honom. Hugo säger också att mamman varit dålig på att ta hand om honom. "Jag tror att jag är trött, trött på henne", utbrister han.
Till polisen säger Hugo att han trivs i Sverige, han får träffa sina kusiner och har en bra relation till sin pappa. "Vi är jättelika varandra och vi tänker lika också". Och han tillägger att han bor med katter som är jättesnälla.
Anders har avböjt att medverka i artikeln.