Både Niclas Falk och hans fru är apotekare, han arbetar på Läkemedelsverket och hon undervisar på universitetet. För Niclas Falk var det solklart att dela lika på projektet Familj.
– Jag vill att mina barn inte ska behöva ha så långa dagar på fritids. Jag tror det är mycket värt för barn i förskoleåldern och de första skolåren att inte ha så stressigt i vardagen. Mer tid i lugn och ro med syskon och föräldrar skapar tryggare personer, säger han.
På pappret är Niclas Falks arbetstid 8.30–15.30. Men han och hustrun turas om att jobba kortare och längre dagar. De långa dagarna behövs också.
– Vi vill kunna göra ett bra jobb och karriär också.
Den som har kort dag går med barnen till och från skolan. Nu är klockan tre och Niclas Falk har just hämtat Torun och Disa på Eriksskolan. Båda är trötta och Disa är dessutom förkyld och vill hem NU. Intervjun får avbrytas och vi hörs i stället på telefon morgonen därpå. Då fördjupar Niclas Falk sitt resonemang.
– Deltid är en investering av sin tid i samvaron med barnen. Jag värderar det så pass högt att när jag nu har möjlighet väljer jag det i stället för att ha mer pengar, finare bil, hus. Vi har inte rest till Thailand men vi har mer tid tillsammans på vardagarna, säger han.
Han känner sig privilegierad. För till exempel ensamstående föräldrar kan deltidsarbete vara en ekonomisk omöjlighet och på vissa arbetsplatser är det inte accepterat eller praktiskt möjligt.
Den lägre inkomsten påverkar Niclas Falks framtida pension negativt, men det bekymrar honom inte.
– Jag investerar min tid i barnen. Förhoppningsvis vill de hjälpa mig när jag är gammal och behöver support, säger han.
Småbarnsåren är för de flesta en stressig period i livet. Barn tar mycket tid i anspråk. Det är vanligt att en förälder arbetar deltid och det är nästan alltid mamman. Jörgen Larsson är doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet och har skrivit en avhandling om småbarnsföräldrar och tidspress. Han berättar att tidspressen i familjen minskar mer när papporna arbetar deltid än när mammorna gör det. Förklaringen är att kvinnor nästan alltid tar huvudansvaret över hemmet och är den som har koll på barnens tandläkartider och gympapåsar. När kvinnor arbetar deltid tar de ännu mer av det ansvaret. Dessutom arbetar pappor med en deltidsarbetande partner ofta övertid. Kvinnornas deltidsarbete förstärker gamla könsmönster.
Rätten till deltid är lagstadgad. Ändå är det svårt för många män att välja att gå ner i arbetstid under småbarnsåren. Män som vill arbeta deltid är avvikande. Där det arbetar många män är heltidsnormen stark. Löneskillnader spelar liten roll, de flesta familjer har råd att dela lika på deltidsarbetandet, det handlar mer om normer och traditionella könsrollsmönster, hävdar Jörgen Larsson.
– Den traditionella mansrollen lever kvar i större utsträckning än vi vill. Män förväntas försörja familjen och upprätthålla en hög levnadsstandard. Villadrömmen är stark och resedrömmarna utbredda, folk förknippar bra föräldraskap med en trädgård och de är vana vid att resa varje år, säger han.
De flesta deltidsarbetande män är högre tjänstemän som exempelvis lärare, civilingenjörer och läkare som har relativt hög status. För dem är det lättare att bryta mot normerna och bland många universitetsutbildade är en närvarande pappa ett ideal. De kan våga sig på en vansklig handling som av vissa ses som ett bottennapp. Om en läkare går ner på deltid köper folk att han inte vill missa småbarnsåren. Sopåkare har det inte lika lätt, folk kan tro att de är arbetsskygga.
Fotnot: Jörgen Larssons avhandling heter Studier i tidsmässig välfärd – med fokus på tidsstrategier och tidspolitik för småbarnsfamiljer.