"Pappa fixar allt"

– Det var en kaotisk tid. Kanske var det värst för min hustru som både skulle ta hand om mig och två små barn.

Dottern Jenny Grönberg är i dag 20 år och bor hemma med familjen i Björklinge.
– För mig har det alltid varit normalt att ha en pappa i rullstol, vi har sett till att hitta lösningar, säger hon.

Eftersom Jenny Grönbergs pappa har suttit i rullstol i hela hennes liv har hon fått växa upp tidigt. Redan i 4-årsåldern började hon ta ut hans rullstol ur bilen och hon lärde sig även att tanka bilen tidigt.

Jenny går och fyller på kaffe i sin pappas kopp och sätter sig nära honom.
– Jag har alltid passat upp på min pappa. Jag ser direkt vad han behöver och när jag ska rycka in, säger Jenny.

Nuförtiden hjälper hon sin pappa med småsaker i vardagen som att assistera vid städning eller räcka honom saker från hyllor. Ibland följer Jenny med Anders till sjukhuset eller för att handla. Han behöver hjälp med att få in och ut rullstolen ur bilen, att betala i kortautomater och att bära kassar.

Anders Grönberg har alltid känt att det varit viktigt att göra saker med barnen och de har hittat intressanta aktiviteter som han har kunnat delta i. På somrarna har de bilat runt mycket i Europa, där är lokalerna ofta mer handikappanpassade än i Sverige och Anders tycker att människorna är mer hjälpsamma.
– Min inställning är att barnen inte ska behöva straffas för mitt funktionshinder. Det var viktigt att de skulle få ha en så normal uppväxt som möjligt.

Han tycker att det är beklagligt att han inte har fått möjlighet att vara delaktig fullt ut i barnens skolgång och fritidsaktiviteter. Anders har inte kunnat gå på föräldramöten, julavslutningar eller idrottsmatcher för att han inte har kommit in i skolorna eller sporthallarna. Lärare och idrottsledare har heller inte velat hitta lösningar så att han ska kunna vara med.
– Jag har ju känt mig väldigt ensam i det här, inte en enda lärare har frågat mig om hur det är att ha en pappa i rullstol, det har inte funnits någon förståelse, säger Jenny Grönberg.

Trots att Anders har fått avstå från somliga av hennes aktiviteter så har hon alltid känt att hennes pappa funnits där för henne.
– Jag upplever det som om du har ansträngt dig ännu mer som förälder än vad många andra gör. Du är mannen i huset som man ringer till om det är något. Du fixar allt, säger hon och ser ömsint på sin pappa.