Ända sedan Ingalill Jansson var sex år har hon åkt skidor. I unga år tävlade hon för Gävle IF men säger att motionsidrottandet passar henne bättre då hon inte är någon tävlingsmänniska. Det dröjde dock fram till 1992 innan hon genomförde sitt första Vasalopp som en del av den svenska klassikern. När hon väl provade på undrade hon varför hon inte vågat sig på att åka tidigare.
-Jag trodde att det var något för stora starka karlar, men det handlar om tankens kraft. Har man inte tränat så mycket fysiskt gäller det att ha rätt inställning och att vara envis, säger Ingalill Jansson.
1997 var första gången som Ingalill Jansson ställde upp i alla lopp som fanns att tillgå under Vasaloppsveckan. Faktum är att hon var först någonsin med den bedriften. Hon och äventyraren Göran Kropp.
-Tidningarna gjorde det till en duell mellan oss. När jag åkte tjejvasan så åkte han gubbvasan. För mig var det en rolig grej, säger Ingalill.
Hon påstår att hon inte är tävlingsinriktad, men det är få saker som kan hindra Ingalill från att ta sig över mållinjen i Mora.
-I fjol blev jag påkörd av en man i en nedförsbacke. Jag satt först i tio minuter innan jag reste mig upp igen. Jag ville i mål, men jag kunde inte röra benet, så jag stakade de sista fem milen. Halvvasan dagen efter kunde jag inte köra och det tog säkert tre månader innan min rygg blev helt bra, säger Ingalill.
I år kommer 55-åriga Ingalill att ställa upp i sex lopp: ICA-kortvasan, Tjejvasan, Halvvasan, Vasaloppet och två lopp i öppet spår.
-Det har varit så lite snö här nere tidigare år, något jag tagit igen genom att köra många lopp under Vasaloppsveckan, säger hon.
Ingalills plan är att köra alla lopp vart tionde år. På grund av de stora kostnaderna för att ställa upp i alla tävlingar hindras Ingalill att ställa upp i alla lopp år efter år. Dessutom har hon en svaghet, skejtåkningen, som hon vill få ordning på först. Hon har åkt Skatevasan en gång, men det var ingen trevlig upplevelse.
-Det var gräsligt. Det var plusgrader och jag gled omkring som Bambi på hal is och alla andra bara svischade förbi i spåret. Jag kan inte skejta och hade inte ens sådana skidor. Om någon är villig att lära mig tekniken så tar jag gärna emot hjälp, säger hon.
Ingalill Jansson framstår som en oerhört positiv person som inte har några problem att motivera sig för milslånga lopp i spåren. Efter många turer längs de snötäckta dalalandskapen har hon vissa knep för att klara av loppet på bästa sätt. Bland annat föredrar hon att tänka på loppet i kortare etapper och delmål.
-Man får lura sig själv när tröttheten kommer. Jag stannar vid varje station för blåbärssoppa, sportdryck, bullar eller vad det nu finns. I Evertsberg finns det kaffe, det är min bästa kontroll, säger Ingalill.