På Uppsalahäktet med Kris
Besök på häktet är en del av Kris verksamhet. UNT följde med när föreningen träffade några av fångarna på Uppsalahäktet.
Vi passerar långa korridorer med celldörrar och kommer in på gemensamhetsavdelningen där åtta intagna anmält att de vill träffa oss. En man med Kriminalvårdsverkets logotyp på t-shirten ger en stor kram till Amin Toghanian, som är med från Kris.
Samtalet börjar lite trevande. Några säger att de vill lära sig bridge och man har hört att det finns en bridgeklubb i Uppsala, men vågar de komma till häktet?
Tiden på häktet anses av många som mer pressande än tillvaron på anstalt. En kvinna berättar att hon under sitt halvår på häktet fått träffa sina små barn i totalt fem timmar.
— Besöken från Kris innebär ett avbrott i vardagen, att någon lyssnar på oss, säger en man som är dömd 33 gånger.
— Kris vet vad det handlar om och ställer krav tillbaka, säger en annan av de intagna. Som missbrukare är man skicklig på att manipulera men det är svårt att ljuga en gammal narkoman från Kris rakt upp i ansiktet.
Vad krävs då för att bryta med kriminaliteten?
— Först en bra behandling för att sluta med knark. Sen sysselsättning, ett nytt umgänge och bostad, säger någon.
— Man får aldrig hjälp till en bostad, jag har muckat hur många gånger som helst med bara en plastpåse i handen. Då hamnar man hos gamla kompisar och så är man inne i svängen igen.
Brist på kontakter bland vanligt folk är en annan stötesten.
— Jag skulle bli väldigt ensam om jag slutade med knark och brott, säger en av de intagna. För många är nog Kris enda chansen att få kontakter på utsidan.
Så jobbar vi med nyheter