Med en slät vit lerklump i ena handen och en pinne i den andra, trycker Jakob Andersson med snabba rörelser in små streck i den mjuka plastleran. Tillsammans bildar strecken det sumeriska ordet "sar". Tecknet liknar ax som växer ur en kruka. Det har flera betydelser: att växa, trädgård och att skriva.
– Kilskrift är en blandning av logogram, där varje tecken är ett ord, och syllabogram där varje tecken återger en stavelse, berättar Jakob Andersson.
Han är assyriolog och universitetslektor vid Uppsala universitet. Han intresserar sig för de äldsta historiska epokerna med de första kilskriftstexterna, 3 200–1 600 år före vår tideräkning. På lertavlorna kan man läsa om den tidens vardagsliv och synen på människans plats i tillvaron. En del texter är mytologiska och religiösa, andra är brev och torra administrativa texter om rättsprocesser, kontrakt och varuleveranser.
Hur var livet i Främre Orienten?
– Väldigt hierarkiskt. Det var över-, medel- och underklass, men det fanns också en social dynamik som gjorde klassresor möjliga, svarar Jakob Andersson.
Även om man var föräldralös eller änka kunde man skapa sin egen lycka under gynnsamma förhållanden.
I sumeriska samhällen hade kvinnor långtgående rättigheter och kunde agera självständigt i ekonomiska sammanhang. Ett par tusen år senare, i de akkadiskspråkiga samhällena, minskade kvinnors handlingsfrihet. Dessa samhällen var mer patriarkala.
– Det har att göra med de akkadiskspråkiga folkens bakgrund i klan- och stamsamhällen. De hade en annan släktskapsorganisation där familjen var viktigare än samhälleliga organisationer, förklarar Jakob Andersson.
Det var de högre klasserna som skapade skriftliga källor, men de andra finns med i texterna, till exempel slavarna. När slavar stulit mat eller rymt från sin ägare dyker de upp i juridiska dokument.
Det fanns ett socialt skyddsnät genom att stora hushåll, tempel och palats försåg folk med mat för dagen. Beroende på kön, ålder och ansvar fick de olika stor ranson. Människosynen var att alla hade en funktion och plats, bara de höll sig inom den etiska och moraliska ramen. Allt detta och mer därtill kan Jakob Andersson utläsa från kilskrifterna.
– Man kan säga vad de åt och hur mycket. I Mesopotamien fanns 16 olika typer av öl och olika slags grönsaker, frukt, bön- och baljväxter. Fisk och fågel var vanligare än kött. Mycket av maten var baserad på spannmål, berättar han.
Kilskriftstexterna är brottstycken spridda över många källor och tidsperioder. Man får pussla ihop dem för att urskilja ett mönster.
– Texterna målar upp en bild, men alla frågor kan inte få svar. I viss grad är det gissningar, men de är baserade på ett källmaterial som jag redovisar för läsaren. Jag är tydlig med material och metod, säger Jakob Andersson.
På klädhängaren i arbetsrummet hänger en randig slips och ett paraply. I bokhyllorna står många riktigt gamla böcker. Persiennerna är fördragna trots den fina utsikten mot gamla kyrkogården. Förklaringen är nyckelpigor. De övervintrar i persiennerna och Jakob Andersson vill inte störa dem innan det är vår och dags att vakna. Ur kassettbandspelaren hörs svag elektronmusik.
Kassettband är han största intresse jämte assyriologi. Många ungdomar i dag vet väl knappt vad ett kassettband är, men för Jakob Andersson är det inget som hör till det förflutna. Han samlar på dem. Kassettband är det enda intresse han kan ha vid sidan av assyriologin.
– Jag är inte intresserad av politik, mat eller mode. Assyriologi är mitt intresse, men musik funkar för att jag kan lyssna på den samtidigt som jag jobbar, säger han.
Han vet att de hade musik, sång och dans i forna Främre Orienten. Det finns nedtecknade vaggvisor och kärleksbesvärjelser.
– Sångtexterna visar att deras känsloliv inte var så olikt vårat. De upplevde olycklig och lycklig kärlek, avund och hat. Vi människor har ändrats väldigt lite sedan vi började leva i städer för cirka 7 000 år sedan, säger Jakob Andersson.
Fem år tar det att lära sig tyda kilskrift hyfsat. Något som underlättar för forskarna är att flera olika språk hade samma skriftsystem. Sumeriskan och akkadiskan var administrativa och vetenskapliga språk som användes i hela forna Främre Orienten.
Tack vare att samhällena i den här regionen hade ett gemensamt skriftspråk delade de också referensram, myter och enkla skoltexter som lärde ut de ord en skrivkunnig skulle känna till.
– När man har lärt sig kilskriftens principer har man direkt tillgång till ett dussin döda språk, säger Jakob Andersson.
Historia har alltid intresserat honom. När han var liten läste han i uppslagsböcker om fiskarter, fåglar, historia och kultur.
– Jag minns att jag tittade på Babylonien och Assyrien, säger han.
Språk har också alltid varit ett intresse.
– Jag började läsa engelska på egen hand i sexårsåldern och lärde mig orden. Sedan lyssnade jag på hårdrock och läste texterna och hörde orden sjungas. Musik har blivit ett sätt att minnas. När jag lyssnar på musik är jag mer harmonisk och mottaglig för att ta in fakta, säger han.
Nu håller han som bäst på att bygga upp en digital, sökbar databas där han dokumenterar föremål med texter i kilskrift och skannar in kilskriftstexter och bilder från böcker. Han försöker fylla i luckor och komplettera med nya data.
– Det ska bli världens tuffaste nätresurs, säger han.
För honom är forskning beroendeframkallande.
– Det är givande och spännande. Man bekräftar och avfärdar gammal kunskap och skapar ny kunskap.
I slutändan ska hans forskning gagna samhället genom att göras allmänt och tillgängligt.
– Jag tror att många människor är intresserade av historia. De flesta jag möter tycker att det jag gör låter intressant, säger Jakob Andersson.
Stafettfrågan:
Nästa forskare vi ska få träffa är Maria Tenje, teknisk fysiker som bland annat utvecklar konstgjorda modeller av mänskliga organ och forskningsverktyg i mikroskala inom biologi och medicin. Vad vill du fråga henne?
– Har du ett favoritgrundämne och varför?