På spaning efter knarket

Nej, det är ingen övning. Det är på riktigt.
UNT fick, efter en del juridiskt krångel, samtal fram och tillbaka, och löften om att bevara polisernas anonymitet, följa med gatulangningsgruppen under ett av deras arbetspass.
Just den här dagen ägnar de sig åt narkotikaspaning på hemlig ort.
Klockan 12.35 rullar bilen ut ur polisens garage i Uppsala. Nu är det bråttom. Termometern visar på 28 grader men i bilen är det svalt och skönt.
Färden går mot ett litet samhälle i de nordligare delarna av länet där ett team ur gatulangningsgruppen redan befinner sig. De har fått information om att en misstänkt langare ska vara aktiv på en adress som verkar värd att kolla upp och hela förmiddagen har polisen spanat mot huset för att kontrollera läget.
— Hade det hänt något mer? säger Anders, som sitter framför ratten, och tittar snabbt åt sidan på Magnus. Han har precis avslutat ett samtal med de andra spanarna.
— Ja, det var lite aktivitet vid huset. Några personer som kom och gick. De skulle ringa till åklagaren nu för att få tillstånd att göra en husrannsakan.
Anders nickar. Han bär jeans och t-shirt liksom de flesta i gatulangningsgruppen gör. Och bilen de kör saknar polisens blå och vita färger. Det är nödvändigt eftersom de inte vill dra uppmärksamheten till sig.

Avvaktar vid affär
Sommarsverige svischar förbi utanför rutan och det tar ett tag att komma fram till rätt ställe. På radion skrålar Helt off, där Timbuktu är en av medlemmarna, om Babylonsjukan.
Till slut svänger bilen in i det lilla samhället. Magnus dirigerar säkert Anders mot rätt adress.
Bilen passerar en järnvägskorsning och farten sänks till 30 km i timmen. Det skumpar på den smala grusvägen.
Ännu finns inget beslut om husrannsakan och poliserna väntar istället på att den misstänkte ska komma ut.
— Han hade tydligen besök. Någon knackade på men ingen öppnade, säger Magnus efter ett telefonsamtal med några andra ur gatulaningsgruppen.
De svänger in på en parkeringsplats utanför en matvaruaffär för att avvakta lite. Än är det inte meningen att de ska åka ut till de andra i gatulangningsgruppen som spanar vid den misstänktes hus. För många poliser på samma ställe betyder att det är enklare att bli upptäckt.

Spanar med kikaren
Det är tyst i bilen. Anders tar upp en kikare och spanar ut mot ett lägenhetsområde i närheten. Människor går ut och in ur butiken.
— På det här sättet spenderar vi en stor del av tiden — väntande i bilen, säger Anders och viftar med händerna i luften när han pratar.
— Vad varmt det är, säger Magnus och vevar ner bilrutan.
I baksätet börjar mina byxor att trycka mot blåsan men jag säger ingenting eftersom jag inte vill störa i spaningsarbetet. Så jag håller mig, i det tysta.
Gatulangningsgruppen vet aldrig vad som händer från dag till dag utan styrs av ögonblickets nycker.

"Kolla bilen!"
Alla i gruppen berättar att de är oerhört engagerade i sitt arbete och de har sökt sig till narkotikaspan på eget initiativ. Ibland får de jobba många timmar i sträck. De långa arbetspassen förklarar de med att när det smäller måste de hänga på och driva ärendet till slut. Snabbhet är a och o enligt gruppen, annars hinner de misstänkta sopa undan alla spår innan polisen når fram.
Yrket tär på krafterna och poliserna i gatulangningsgruppen brukar i genomsnitt orka driva hjulet framåt i några år, sedan lämnar de över stafettpinnen till någon annan.
— Kolla bilen! säger Magnus plötsligt och pekar mot gatan framför parkeringsplatsen.
Den ser mystisk ut och raskt svänger Anders ut från parkeringen. Blåljus och sirener och fordonet framför tvingas stanna vid vägkanten en bit utanför samhället, men efter kontrollen visar det sig att allt är i sin ordning och den civila polisbilen kan köra vidare.
Efter ännu mera bilkörning i området ringer det i Magnus telefon och det verkar som att husrannsakan snart är godkänd av åklagaren. Det börjar bli dags att möta upp de andra i gatulangningsgruppen.

Buller och dunsar
Väl framme vid den misstänktes adress strålar alla samman. De samtalar lågt och bestämmer sig för att försöka ta sig in i huset.
— Du får hålla dig i bakgrunden när vi går in eftersom vi inte vet vad som kommer att hända, säger Magnus och vänder sig till mig med en varnande blick.
Tryckt mot garageväggen, med hjärtat dunkande i öronen, följer jag händelsen.
Med dragna vapen tågar de sakta fram emot huset och sprider ut sig över gården. Gruset knastrar under fötterna och de vänder hela sin uppmärksamhet mot fastigheten. Jenny håller sig längst ut mot gatan och följer kollegornas steg fram emot dörren. Hon kastar en beskyddande blick mot de andra samtidigt som hon rättar till skjortan runt midjan.
Magnus, Magnus och Åsa befinner sig nedanför verandan och rör sig mot dörren.
— Det här är från polisen! skriker Magnus.
Tystnad.
Det hörs ett kraschande ljud och ett fönster krossas i huset. En av poliserna tvingas slå in en ruta och som på en given signal springer de in i bostaden.
Buller och dunsar letar sig ut bland grönskan på gårdsplanen.
Vad händer?

"Bingo!"
Efter en liten stund kommer de ut igen och viftar att kusten är klar. Huset är säkrat och ingen är hemma. Nu är det bara att börja leta. Alla i gatulangningsgruppen drar på sig svarta handskar med polisens emblem vid handleden.
Inne i hallen står ett par vita och gröna badskor och på väggen skrattar Kalle Anka på en bild under texten "Välkommen, var god tag av dig skorna". Det luktar instängt i huset.
Cissi och Åsa börjar genomsöka köket medan Magnus och Jenny bestämmer sig för att göra ett besök i källaren. Men innan Jenny går ner bestämmer hon sig för att lyfta på en trälåda i hallen.
— Bingo!
Hon håller upp en plastpåse med en brun bit som troligtvis är hasch.
Magnus börjar leta i källaren och svettpärlor blänker i hans panna medan han öppnar skåp och lådor och vänder ut och in på garderoberna.
Plötsligt knackar det på dörren. All verksamhet stannar upp och poliserna rätar på ryggarna. Åsa beordrar mig snabbt att gå in i vardagsrummet. Sakta går de fram emot ytterdörren och kikar ut. Sedan trycker Cissi ner dörrhandtaget.
— God dag, säger hon till någon där ute.
Personen på trappan söker den misstänkte langaren. Narkotikapoliserna talar om vad som händer i huset och efter en pratstund i köket går mannen sin väg.
Sökandet fortsätter, men det tar tid.
— Det är inte riktigt som på film när amerikanska poliser rusar in och vänder upp och ner på allting, säger Cissi och ler.
— Hur noga ska vi vara med att ställa tillbaka de saker vi kontrollerat? säger Åsa till Cissi, som har lite längre erfarenhet av polisyrket.
— Allt ska hålla samma ordning som när vi kom, säger Cissi.

"Du är härmed misstänkt"
Det finns gränser för vad de får och inte får göra i sitt jobb. Deras spelplan ligger inom de juridiska ramarna och vissa metoder är naturligtvis förbjudna — som att provocera fram ett brott. Gatulangningsgruppen skakar sakta på huvudet när kommissarien vid länskriminalen i Stockholm som nu står åtalad misstänkt för samröre med en kokainliga, kommer på tal.
Problemet, enligt dem, är att brottslingarna inte håller sig inom lagens gränser. De rör sig fritt i gränslandet mellan vad som är tillåtet och otillåtet vilket försvårar polisens arbete. De hamnar lätt på efterkälken i jakten på lagbrytarna. Men jaktinstinkten finns där. De erkänner att de gillar att vara den som jagar.
En hundförare och en narkotikahund anländer så till platsen för att hjälpa till med sökandet och tillsammans lyckas hund och människor hitta några gram amfetamin i en låda. Magnus gissar på 10 gram.
Rätt som det är störs letandet ännu en gång. Den misstänkte langaren dyker upp utanför huset på moped och för en sekund sjuder gården åter av aktivitet.
Men gripandet sker lugnt och odramatiskt.
— Klockan är tio i sex och du är härmed gripen misstänkt för narkotikabrott, säger Magnus. Den misstänkte mannen muttrar något nästintill ohörbart om advokater.
Sedan väntar en färd i bil till Uppsala för förhör och drogkontroll.
För poliserna i gatulangningsgruppen återstår pappersarbete och ytterligare jobb med att söka efter narkotika i huset.
När de släpper av mig utanför polishuset är jag lite darrig i benen.
— Hej då, det var ju synd att du inte fick vara med om så mycket action i dag, säger Anders.
Jag ler mot honom och går hem.