Klockan var några minuter före midnatt och jag visste inte då att jag skulle tappa greppet om Berlin. Några nyfikna studenter från Uppsala universitet hade fått chansen att besöka Berlin en vecka i november. 1989.
Vi älskade Berlin. Europas New York. Vi hittade sagolika butiker och människor i turkarnas Kreuzberg, shoppade oss lyckliga längs Kurfürstendamm och provade öl och korv inne på det luxuösa KaDeWe. I staden med den dubbla muren och en dödszon.
Som 22-åring var det spänning och romantik i ett. Berlin kittlade våra sinnen precis som stan hade gjort med de riktigt stora konstnärerna genom åren.
Spänningen fick med tiden Bondkaraktär då vi via Checkpoint Charlie fick se det andra Berlin. Vi gick runt på Alexanderplatz, imponerades av tv-tornet och svartväxlade dollar.
Men byggnaderna hade gjort oss mätta. Med all respekt för Brandenburger Tor och Unter den Linden men vi ville möta människor. En man såg det som sin plikt att låta oss ta del av livet i öst och vi skulle få göra ett helt improviserat besök i en fabrik. Mitt ego visste inga gränser. Vi såg oss som världsmedborgare, upptäckare och odödliga.
Men. Vi kom aldrig till fabriken.
Under eftermiddagen den 9 november var telefonkontakten bruten. Vi ringde men fick inget svar. Svar fick vi i stället via radion och tv:n. Die Mauer ist weg.
Det var för konkret för att kunna tas in.
En mur kan inte vara borta, en mur som krävt liv och symboliserat ondska. Det man i öst kallade den antifascistiska skyddsvallen.
Några minuter före midnatt stod allt klart. Det var då jag tappade greppet.
Vi tog oss snabbt ut till korsningen mellan Friedrichstrasse och Zimmerstrasse. Här vid kalla krigets Checkpoint Charlie var det inte bara trabanter som spydde ut avgaser, här var allt. Släktingar som inte sett varandra, gamla som inte hade lyckas fly och små barn med uppspärrade ögon. Mitt i natten.
Det var jubel och tårar i en salig blandning och uppe på en avsats till muren såg jag ner på allt och skämdes.
Jag hade lekt i Berlin, här kom verkligheten i full fart och slog omkull allt.