– Det här är en enastående gammal betad skog, idealisk för svamp, sade Jan Andersson innan han ledde gruppen längs en väl upptrampad stig mellan gamla granar och mossbelupna stenblock.
Att deltagarna hade flera intressen än vårsvampar stod klart när några av dem stannade för att beskåda och fotografera en mycket liten spindel som lockats fram av de solstrålar som då och då föll in mellan träden. En konspindel, konstaterades det.
Strax efter stannade några andra och tittade ned på en övervintrad röksvamp som försökt gömma sig bakom en rot. Den brydde sig ingen om att fotografera, men väl framme vid bombmurklorna spreds gruppen och kamerorna togs fram.
En bombmurkla ser ut som en boll, urgröpt och med översta delen av avskuren. Den är brun som vissnade löv och för en oinvigd hart när omöjlig att urskilja bland löv, grenar, kottar och rötter. Kylan på annandagen visade sig då vara till hjälp eftersom det låg snö i murklornas små kratrar.
– Det ser ut som socker, sade en exkursionist förtjust.
I bombmurklelokalen som Jan Andersson visade vägen till finns omkring 40 bombmurklor, flera av dem ungefär fem centimeter i diameter, andra betydligt mindre. En stor bombmurkla som fått tillräckligt med vatten och värme kan bli närmare femton centimeter i diameter.
– Bombmurklan är en av Sveriges fem fridlysta svampsorter. Men fridlysningen gäller svampen, inte marken den står på. Om skogen fälls och omgivningen förändras så kan den försvinna oavsett fridlysningen. Här hoppas vi att den kommer att kunna vara kvar, sade Jan Andersson.
Juan Carlos Zamora, svampforskare från Spanien som skrev sin doktorsavhandling om Geastrum-svampar och nu som anställd vid Evolutionsmuseet i Uppsala forskar om Dacrymycessvampar fick se bombmurklor för första gången.
– Spännande, var hans kommentar om murklorna. Men det var en halvmeter lång nedfallen gren som tiden tagit barken av som gjorde honom entusiastisk:
– Här ser ut att växa två olika sorter Dacrymyces. En som växer lite högre och med starkare orange färg, och en lägre med mattare färg … kan jag ta med mig grenen? frågade han Jan Andersson, som inte hade några invändningar.
När alla tagit de bilder de ville ha på bombmurklor och annat intressant på mark, grenar och stammar vände gruppen som Jan Andersson beskrev som ”sensationellt mycket folk i förhållande till vädret” åter till bilarna. Svampentusiasterna skulle vidare till målet för annandagsexkursionens andra etapp, Dalkarlsbo några kilometer norr om Jumkil, och en lokal med rökpipsvampar.