På jakt efter dioxin och tungmetaller

Svarthamnstippen ligger ett stenkast från Gävlebukten. För 40 år sedan låg här ett kärr, Svarthamnspussen, kallad i folkmun. När Skutskärsverkens massaindustri och sågverket intill expanderade behövdes plats för allt avfall. På den tiden var miljöarbete ett okänt begrepp så pussen började fyllas ut. Från 1940 fram till cirka -65 tippades stora mängder byggrester, skrot och industriavfall i den lilla våtmarken. I dag har den förvandlats till en flack hög beväxt med nässlor, björk och sly. En fuktig och dyster plats där folk fortfarande slänger skrot och sopor. Men nu ska miljösynderna fram i ljuset. Länsstyrelsen har startat ett inventeringsprojekt tillsammans med länets kommuner. Totalt ska 200 liknande deponier identifieras. Miljöskyddshandläggare Gudrun Sjöberg, länsstyrelsen och miljöinspektör Cecilia Möne från Älvkarleby kommun är ute för att kontrollera hur stor Svarthamnstippen egentligen är. Enligt de inventeringar som tidigare gjorts ska deponin vara cirka 2,5 hektar.
— Men den är dubbelt så stor, kanske mer. Enligt vad vi har hört så ska det finnas avfall fyra meter ned i marken och lika mycket ovanför. Stora delar har täckts med bark, säger Gudrun Sjöberg.
Med hjälp av en enkel jordborr tar hon markprover för att se var deponins kant löper. Halvvägs runt stannar Cecilia Möne och böjer sig ned. På marken finns en mörkbrun grussörja.
— Kisaska - ett sorts avfall från bruket som ofta innehåller tungmetaller, säger hon.

Hur stor miljöfara Svarthamnstippen utgör är inte utrett ännu.
— Vi befarar att här finns både kvicksilver, dioxin och tungmetaller. Det är vanligt i avfall från massa- och pappersindustrin. Men inga riktiga prover har tagits ännu så vi vet inte, säger Gudrun Sjöberg.
Det faktum att Svarthamnstippen ligger i en våtmark som dessutom genomkorsas av ett dike ökar riskerna för att eventuella miljögifter sprids. Föroreningarna kan lakas ut och transporteras vidare med vattnet. Deponin ligger dessutom nära bebyggelsen och en fin badplats. Är det riktigt illa så kan Svarthamnstippen vara lika förorenad som Medoratippen ett stycke bort där Skutskärsverket också deponerat avfall. I Medora finns både dioxin och tungmetaller.
Av länets 200 kända deponier har i dag 35 inventerats sedan i maj. Tolv av dem har fått högsta riskklass. Det innebär att det är "angeläget" att utföra ytterligare undersökningar. Svarthamnstippen har i tidigare inventeringar hamnat i högsta riskklassen.
— Men det kan finnas fler tippar ute i byarna som vi inte känner till så vi vill gärna att allmänheten hör av sig om de känner till några, säger Gudrun Sjöberg.

Fakta/Mifo

Mifo står för bedömningsgrunder för förorenade områden. Bedömningen av en förorenad plats görs utifrån fyra huvudkriterier.
Föroreningens farlighet
Föroreningsnivåer
Spridningsförutsättningar
Känslighet och skyddsvärde.

Källa: Naturvårdsverket

På jakt efter dioxin och tungmetaller

Länsstyrelsen och kommunerna har startat ett nytt projekt för att kartlägga alla kända deponier i länet. Svarthamnstippen i Skutskär är en. Den befaras läcka både dioxin och tungmetaller.