Vid infarten till Stackmästarvägen i Valsätra står en över fyra meter hög tujahäck. Vintergröna och lättskötta växter som tujor, silvergranar och rododendron var populärt när grupphusområdet i Valsätra uppfördes i slutet av 60-talet.
Tujahäckar var ett trevligt inslag och förmodligen inte tänkta att sträcka sig högre än midjehöjd när de planterades.
– I dag har det blivit viktigare att man har en skyddad insyn, säger Martin Åhrén, antikvarie på Upplandsmuseet.
Nu vill han och Upplandsmuseet uppmärksamma den kritiserade miljonprogramstiden, 1965-1975, som de menar har många goda värden.
– Mycket från den här perioden var väl genomtänkt och håller hög kvalitet. Man tänkte på sådant som uppskattas i dag och som vi tar för givet. Men tyvärr har den inte fått samma revival som exempelvis 50-talet, säger Martin Åhrén.
Grupphusområdet är typiskt för tiden. Likadana hus på båda sidor gatan som leder fram till en vändplan längst bort. En orsak till att perioden dras med ett dåligt rykte tror Martin Åhrén beror på att det är många som ogillar de stereotypa områdena.
– Min bror skulle exempelvis inte vilja bo så här. Han säger: ”Jag vill inte åka hem och knappt veta i vilket hus jag bor i”, säger Martin Åhrén.
Vid byggtiden hade bilen blivit allt viktigare och det märks: alla hus har varsitt garage. På framsidan av husen finns ingen större trädgård. Den finns i stället på baksidan där man riskfritt kan släppa ut barnen och ha samkväm som grillkvällar och saftkalas.
Tegel i kombination med träfasader dominerar. Få av husen har genomgått någon större förändring sedan de byggdes.
– Det var så god kvalitet på det som byggdes i detta område att man inte behövt ändra så mycket, säger Martin Åhrén.
I ett rött tegelhus med källare på Slagrutevägen bor familjen Svensson. De är nyinflyttade och i full gång med renoveringen av yngsta dotterns rum. Pappa Bo-Inge Svensson har rivit bort tapeter från väggarna ända in till originalet från 1968: ett ”kommunalgrått” papper med ojämnt smårutigt mönster.
Inget av det gamla blir kvar. Däremot väljer familjen att spara den gul- och orangeblommiga originaltapeten i tvättstugan.
– Det är kul att ha kvar någonting som påminner om den tiden, säger Emelie Svensson.
Martin Åhrén blir lyrisk när han får se tapeten.
– Det här är helt rätt och den är fortfarande i bra skick, säger Martin Åhrén.
På gatan utanför är det tyst och lugnt. Familjen Svensson är den enda barnfamiljen på gatan. De flesta grannarna är i 75-årsåldern och har bott här sedan husen byggdes.
När man byggde liknande områden under den här perioden drogs den stora bilvägen runt området, man byggde planskilda korsningar och nätverk av cykelvägar så att föräldrarna kunde släppa ut sina barn utan att behöva vara rädda för att de skulle bli ihjälkörda. Barnen kan själva cykla till skolan utan att behöva korsa en stor bilväg.
Det är något som familjen Svensson uppskattar.
– Man kan verkligen känna sig trygg att släppa ut barnen här, det är så lugnt, säger Emelie Svensson.
Ett par som har bott här i 32 år och knappt förändrat någonting är Eva-Lisa, 69, och Naz Ahmed Shaikh, 72, på Stavkärnsvägen. De har till och med kvar sina 40 år gamla gröna vävgardiner i matrummet. Sängarna som det köpte på Ikea 1966 har de fortfarande kvar, fast resårbottnarna har de bytt ut.
– Vi trivs jättebra och det är väldigt praktiskt planerat. När barnen bodde hemma hade de sina rum i ena delen av huset och ville man ha det lugnt kunde man bara stänga till dörren. Och nu är det perfekt utrymme när barnbarnen kommer och hälsar på, säger Naz Ahmed Shaikh.
Har du gamla bilder eller tips om bevarade kök, bad-, sov- och vardagsrum eller hela hus från 60- och 70-talet? Hör av dig till Martin Åhrén på Upplandsmuseet 018-16 91 32 eller martin.ahren@upplandsmuseet.se.