Vårdcentralen Cosmos på Samariterhemmet i Uppsala är öppen för asylsökande men tar också emot personer som fått avslag och lever gömda. Här arbetar en läkare, en distriktssjuksköterska, en sjuksköterska, en undersköterska, en sjukgymnast och en barnmorska.
Patienterna på Cosmos har i stort sett samma sjukdomar som folk i allmänhet, men det finns några besvär som är överrepresenterade, berättar sjuksköterskan Solveig Backlund.
– Många har värk efter tortyr i de länder de flytt från. Andra har skador från flykten till Sverige.
Stressrelaterade besvär är också vanligare än hos befolkningsgenomsnittet, enligt Solveig Backlund.
– Det kan yttra sig i sömnsvårigheter, ångest och aptitlöshet, glömska och tankspriddhet.
– Det är också vanligt med huvudvärk och smärta i axlar och nacke, säger sjukgymnasten Anna Norstedt.
Stressen kan vara kopplad till de sökandes minnen av tortyr och umbäranden i hemlandet, eller från flykten till Sverige, men också deras livssituation här.
– Den ovisshet som många av våra patienter upplever kan vara mycket påfrestande, säger Solveig Backlund.
– För många är också sorgen över att ha lämnat vänner och bekanta bakom sig svår att bära, säger undersköterskan Nasrin Tawfiq.
Kännedomen om att Cosmos finns är relativt god bland Uppsalas papperslösa, tror de. Men vissa väntar in i det längsta med att söka vård.
– En gång kom det in en man med en svår lungsjukdom som han borde ha sökt för långt tidigare. Han skulle utvisas ur Sverige efter 13 år i landet och hade levat gömd två gånger, säger Nasrin Tawfiq.
– Det händer att patienter frågar: ”Ni ringer väl inte polisen?” ”Nej, det gör vi aldrig”, svarar jag då. Om jag ser poliser här i närheten ber jag dem att gå sin väg