Övervakning ger otrygghet
problemformulering man själv föredrar så är halva slaget vunnet.
Detta illustreras tydligt inför riksdagens votering den 17 juni om nya befogenheter till Försvarets radioanstalt, FRA. Regeringen återkommer nu med ett förslag som sköts på framtiden 2007. Innebörden är att FRA ska få rätt att kontrollera
mobilsamtal, e-post och sms som sänds över gränserna. Metoden ska vara att söka efter kodord som kan sättas i samband med terrorism. All sådan trafik får avlyssnas - det krävs alltså inte att det finns misstankar mot någon speciell person eller grupp av personer.
Alltsammans har sin bakgrund i stämningarna efter den 11 september 2001. Enligt den konsensus som då uppstod måste de medborgerliga friheterna vägas mot ett övergripande trygghetsintresse. Och tryggheten antas ligga i att myndigheter av olika slag får rätt att kontrollera vad medborgarna gör.
Det är ett synsätt som inte får accepteras. Övervakning leder inte med någon automatik till ökad trygghet. Tvärtom skapar övervakningen en otrygghet som i sig är tillräckligt skäl för att avvisa förslagen till riksdagsbeslut.
Det är inte alls någon lugnande tanke att staten eller ett statligt organ kan lyssna på mina mobilsamtal till utlandet, mejlväxling med journalister, forskare eller politiker i andra länder eller sms jag kanske skickar till någon familjemedlem på utlandsresa. Tvärtom inger denna tanke en bestämd känsla av obehag.
Jag väntar mig inte att någon person på FRA ska få för sig att jag eller någon som jag kommunicerar med planerar terrordåd eller något annat kriminellt. Men det jag kan ha att meddela någon utanför Sverige bör stanna mellan mig och den andra personen, så länge som jag inte misstänks för inblandning i något som jag inte bör vara inblandad i. Och man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att inse att uppgifter av olika slag kan komma drift och kanske användas av någon annan - en myndighet, en privatperson, ett företag eller en organisation. Det är inte det minsta lugnande.
Den fråga om frihet eller trygghet som riksdagsledamöterna ska rösta om är fel ställd. Och det är i sig ett skäl att rösta nej. Riksdagen ska inte öka medborgarnas otrygghet.
Så jobbar vi med nyheter