Ett nytt universitetshus modell större intill Uppsala slott, en glaskub modell större vid Ångströmlaboratoriet, Metoo med Akademiupproret, forskningsfusk, ihopslagning med högskolan Gotland, en pandemi med all undervisning på distans i två omgångar.
Och så den uppslitande rektorskrisen 2014 på det, när flera av hennes närmaste försökt få bort henne.
Plus all vanlig rektorsvardag förstås.
Eva Åkessons nio år som Uppsala universitets rektor har varit intensiva. Hon har gjort avtryck på universitetet och i Uppsala.
Kanske är det därför hon känns uppsluppen och närmast lättad när hon tar emot på rektorskansliet i det gamla Universitetshuset. Så här nära mål kan hon slappna av, sänka axlarna en smula och njuta av upploppet. Det är så det känns.
– Skönast ska nog bli att äga sin egen almanacka igen. Efter nyår har jag ingenting inplanerat.
På väggarna hänger porträtt av hennes 18 närmaste företrädare. Jag känner mig synad, där jag sitter under potentaterna på väggen.
Samtliga är män och samtliga och var redan professorer i Uppsala när de blev rektorer.
Här har Eva Åkesson brutit ny mark. Hon var Uppsala universitets första kvinnliga rektor och den första som inte rekryterades från Uppsala.
Hur har det känts att vara första kvinnan?
– För mig har det ju inte varit någon skillnad - jag har ju varit kvinna hela mitt liv.
När jag under arbetet med intervjun går tillbaka i artikelarkivet för att läsa mig igenom Eva Åkessons nio rektorsår så ser jag att det är ordagrant samma svar som hon gav i sin första intervju med UNT hösten 2011. Då hade hon topprankats i universitetets egen process och fick frågan hur det skulle kännas att bli den första kvinnan på rektorsposten.
Men nu 2020 lägger hon till:
– Det är universitetet som borde svara på hur det varit att ha en kvinnlig rektor från Lund, säger hon.
Eftersom hon 2017 valdes om till tre nya år efter sina första sex får man väl anta att universitetet i stort varit nöjt. Men somligt har nog varit annorlunda i hur man behandlar och bemöter en kvinna och en man som sin rektor, tror hon.
– Jag tror inte att en man skulle få så många kommentarer om sin klädsel som jag fick. Det gick så långt att jag fick frågan av en av mina chefer om jag ville gå till en stylist. Chefen hade väl fått så många synpunkter på hur jag klädde mig. Men nej, tänkte jag, ni får faktiskt stå ut med mig sådan som jag är.
Den där busiga glimten i ögat som man brukar kunna se hos Eva Åkesson och som påfallande ofta finns på nyhetsbilderna av henne, finns inte där när hon berättar den här historien. Men det är svårt att ana hur hon verkligen känner för det här. Sorg, besvikelse, ilska, irritation, eller är det bara ett konstaterande?
Men en sak är säker – det finns mycket kvar att jobba med när det gäller jämställdheten i universitetsvärlden även om det går framåt och bilden av en manlig bastion håller på att krackelera. Andelen kvinnliga professorer har ökat med cirka en procentenhet om året och alla universitet har nu haft en kvinnlig rektor, påpekar hon.
– Jag kan förstå dem som säger att det går för långsamt, men det går framåt. Och man ska inte titta bara på andelen professorer, det händer mer och snabbare på andra karriärtjänster.
När Eva Åkesson kom till Uppsala gjorde hon det som studenternas favorit. I studenttidningen Lundagård kunde man då läsa att Lunds universitet skulle förlora en ”studentvänlig prorektor som lyssnade på vad vi tyckte, och agerade för oss". Den bilden spred sig till kåren i Uppsala och i rektorsvalet var studenternas stöd viktigt för henne.
När studenttidningen Ergo i december 2020 gör sin slutintervju med henne är rubriken: "Studenternas rektor tackar för sig".
Hur känns det att få den titeln?
– Studenternas rektor, det är väl det finaste man kan vara! Jag har inte saknat forskningen, men jag har saknat studenterna, att se när de lär sig och förstår något.
Hon kommer inte från något akademikerhem och hon minns väl hur stort steget var när hon klev in i universitetsvärlden som student. Det har hon hela tiden försökt att bära med sig som rektor.
– Det är viktigt att vi är välkomnade mot alla. Det har varit en drivkraft för mig.
Att med den bakgrunden bli rektor just vid Uppsala universitet, äldst i Norden och granne med huvudstaden, är en särskilt märkvärdig resa. För i Uppsala är rektorn en mycket mer offentlig person än i exempelvis Lund, förklarar Eva Åkesson.
– Här lägger rektorn mycket mer tid på representation. Till Uppsala kommer exempelvis ofta statsbesök och här finns ärkebiskopen, som båda ger tillfällen för representation.
Har du tyckt om det?
– Både och. Jag har fått träffa många människor. Men jag är en ganska blyg person som tycker att offentlighet egentligen är jobbigt. Jag är inte tystlåten, men representation kommer inte naturligt för mig.
I början av tiden som Uppsalarektor var doktorspromotionen direkt skrämmande, men med tiden har hon lärt sig att uppskatta ceremonierna.
– Men jag har aldrig varit riktigt bekväm med de akademiska traditionerna och är det inte nu heller. Därför ska det bli skönt att det nu är slut.
Precis som i intervjun i Ergo dyker plötsligt Anders Malmberg in i intervjun, parhästen, varpendragaren, prorektorn.
– En del är nog trötta på våra eviga diskussioner och vårt tjatter, säger Anders Malmberg och skrattar.
Eva Åkesson skrattar med och nickar med ivrigt med.
– Men till sist är vi nästan alltid överens, fortsätter han.
Deras relation prövades särskilt under rektorskrisen 2014. Tvärs emot de tre upproriska vicerektorerna och de som slöt upp bakom deras spektakulära krav på Eva Åkessons omedelbara avgång, så uttalade Anders Malmberg tidigt sitt förtroende för henne.
– Vi blev ganska hårt tryckta från många håll under den tiden och vi slöt oss kanske lite samman. Efteråt klev vi därför i från varandra en tid för att kunna göra en nystart. Det finns ett klart före och efter rektorsstriden, får jag välja har efter varit bättre, säger Anders Malmberg.
Efter turbulensen avgick vicerektorerna. Styrelsens ordförande Carola Lemne fick heller inte förlängt. I stället fick Eva Åkesson och Anders Malmberg tre år till vid rodret.
I vilket skick lämnar ni över Uppsala universitet till nye rektorn Anders Hagfeldt och prorektor Coco Norén?
– I ett gott skick, verkligen. Vi har budget i balans, vi har fantastiska medarbetare – även om alla är trötta just nu på grund av corona, och vi har starkt tillväxt på forskningssidan med en stor ökning av antalet anställda. Vi har också sagt till regeringen att vi har möjlighet att ta emot fler studenter. Det här har varit en god tid för universitetet, säger Eva Åkesson.
Hon tycker att hon gått i mål med det hon satte upp i sitt första tal vid installationen, som mycket handlade om internationalisering, kvalitet och utvärdering.
Nöjd lämnar hon nu Uppsalaslätten och återvänder till Skåne och sin professur i Lund.
– Det har varit en ynnest att ha fått vara här.