– I värsta fall kan läkemedelsbristen leda till att patienten får sämre behandling, säger han och tillägger:
– Det har hänt att vi på grund av läkemedelsbristen har gett behandling där vi ersatt ingående preparat utan egentlig vetenskaplig grund.
Molin betonar att utfallet av de behandlingar han har varit inblandad i har gett goda resultat.
Han beskriver en situation där information om att läkemedel har tagit slut kommer med kort varsel.
– Meddelandet om att preparatet är restnoterat kommer plötsligt. Systemet saknar framförhållning.
Han tror att det finns brister i kommunikationen mellan företag, apotek och ordinerande läkare och önskar ett system internt där det enkelt går att se hur mycket läkemedel som finns att tillgå när läkemedlen skrivs ut till patienterna.
– Situationen skulle kunna bli mycket bättre.
Daniel Molin menar att problemet inte kan lösas på den enskilda kliniken utan att problemet ligger högre upp, på sjukhusnivå, nationellt och internationellt.
– De krävs direktinformation i våra elektroniska system med larmsignaler om att läkemedlen håller på att ta slut.
När ett läkemedel tar slut arbetar sjukhuset för att alternativa läkemedel kan användas. Ibland krävs så kallade licensläkemedel som normalt sett inte är godkända i Sverige, men som får ett särskild godkännande av Läkemedelsverket för att läkare ska kunna ordinera läkemedlet.
– Oftast går det att få ihop, men när det inte går att uppbåda samma substans och vi tvingas ersätta med ett läkemedel utan samma vetenskapliga grund leder det till oro för patienterna. Patientperspektivet är det viktiga.
När är smärtgränsen nådd?
– Den ligger en bit bort. Situationen just nu är inte ohållbar, men tittar man på accelerationen och bristens utveckling över tid så är läget oroande.
Hur är situationen på andra sjukhus?
– När jag talar med onkologer och hematologer på andra sjukhus delar de bilden jag har. Vi gör alla vårt yttersta för att ge patienterna den bästa vården, vi lutar oss inte tillbaka.
Både Norge och Danmark ligger före Sverige och arbetar gemensamt nationellt för att se till att läkemedelsbristen blir minimal och att rätt insatser görs i tid. I Sverige finns ännu inte de bästa arbetsformerna då flera organisationer är involverade som regioner, apotekskedjor, företag och myndigheter. Det menar Mattias Paulsson, biträdande apotekschef på Akademiska sjukhuset.