Sara Stuguland står mitt i folkhavet och håller i ett plakat med texten ”Kan du leva på 2000 kronor i månaden?”. Hon säger att hon står här för att hon efterfrågar mänsklighet och rättvisa.
– Min pappa är sjukskriven och får sjukpenning, men min kompis mamma som har en liknande situation är utförsäkrad och får det inte. Det är inte värdigt ett välfärdsland, säger hon.
Talarlistan är lång och talarna på scenen avlöser varandra i en strid ström under en intensiv timme. Flera berättelser läses upp från människor som utförsäkrats, som blivit av med sin sjukpenning och som tvångsförflyttats från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Förutom representanter från kyrkan finns även politiker från både vänster och höger på plats. Framförallt kritiseras sjukskrivningarnas tidsgränser.
– Vi kan inte ha tidsgränser utifrån vilka människor väntas tillfriskna, säger Helena Leander, riksdagsledamot för Miljöpartiet, och påminner om att statistik är levande människor som far illa.
– Två tre procent av de sjukskrivna får inte det de bett om att få, och det är väldigt många människor. Det här är inget bidrag, ingen förmån. Det är en försäkring som vi betalar för när vi arbetar, säger Wiwi-Anne Johansson riksdagsledamot för Vänsterpartiet, och möts av jubel från åskådarna.
I höstas skrev några diakoner från Svenska kyrkan ett öppet brev till regeringen med uppmaningen att stoppa utförsäkringarna, vilket var startskottet till påskupproret. Men redan under förra året började regeringen att se över och utvärdera sjukförsäkringsreformen.
– Alliansen har gemensamt kommit fram till förslag på förändringar. Men som alltid när det handlar om att förändra en lagstiftning så tar det tid. Det är ett komplext system och vi måste ha ett nytt fungerande förslag, säger Emma Henriksson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna.
Beslutet tas i höst och börjar gälla i januari nästa år.
– Det kan kännas långt för den som väntar. Men försäkringsenheten har bollat förslagen med Försäkringskassan, det är viktigt att tolkningen blir rätt, säger hon.
Kyrkan har kritiserats för att lägga sig i politiken och ta partipolitisk ställning, något som de själva avvisar.
– Livet är politik, precis som det är religion. Men detta handlar inte om partipolitik, det handlar om medmänsklighet och allas lika värde, säger Camilla Flodberg, diakon i Uppsala stift.