Med andra ord är det upplagt för bråk när ledamöterna i styrelsen för vård och bildning i oktober ska ta ställning till de skolnedläggningar som föreslås i utredningen Strategisk försörjning av pedagogiska lokaler. I utredningen föreslås sex alternativa besparingsåtgärder för gymnasieskolan i Uppsala. I fem av de sex förslagen föreslås att antingen GUC, Lundellska eller bägge två läggs ner och att verksamheten flyttas till andra skolor. Det sjätte alternativet handlar om att delvis lämna Bolandsgymnasiet.
Precis som när kommunen lämnade Linnéskolan är det frågan om att anpassa verksamheten efter ett minskande elevunderlag. Redan i dag står 2000 av kommunens gymnasieplatser tomma och görs ingenting kommer de tomma platserna bli än fler de kommande fyra åren. Enligt de prognoser som finns vänder elevantalet sedan uppåt igen.
Detta innebär att hyreskostnader kommer att svälja en allt större andel av utbildningsbudgeten: skolorna får betalt per elev, men lokalhyrorna tar ingen hänsyn till elevantalet. Görs inget, kommer alltså resurserna för undervisning steg för steg att urgröpas. Då behövs det som på kommunbyråkratiska heter ”kostnadseffektiva lösningar med flexibla användningsområden”. Och detta måste ske även om elever, föräldrar och lärare protesterar.
Det är svårt att sia om vilket beslut som kommer att fattas, men att helt lägga ner verksamheten vid både GUC och Lundellska ger den största minskningen av totalhyran. Hyran per elev blir dock lägst om alternativet med att flytta verksamheten från GUC och delar av Bolandsgymnasiet väljs. I bägge fallen beräknas behovet av gymnasieplatser då överensstämma med den kommunala kapaciteten kring 2020. Därefter kommer det finnas fler elever än platser.
Ledamöterna i styrelsen för vård och bildning måste alltså inte bara fatta beslut om hur hyreskostnaderna kan pressas ner. De måste också se till så att nygamla lokaler snabbt kan tas i bruk igen om några år. Elever utan klassrum är trots allt värre än klassrum utan elever.