Osynliga tabun runt mensen

- Det är osynliga tabun. Som det här med att det värsta en kvinna kan råka ut för är att det blöder igenom och syns. Eller att man gömmer undan paketen med mensskydd och inte vågar berätta att man har mens, säger Denise Malmberg.
När hon samlade material till avhandlingen "Skammens röda blomma", som handlar om mens och folkliga föreställningar i det gamla bondesamhället, fann hon väldigt lite skrivet, särskilt i kyrkans skrifter.
- Kyrkan i Sverige har inte haft några särskilda regler. Menstruationen har inte uppfattats som oren och har inte varit kopplad till religiösa förbud som i många andra kulturer. Därmed inte sagt att det inte funnits seder och bruk bland vanligt folk.

Ett exempel på att mensen spelat roll i den folkliga föreställningen är att blodet använts inom läkekonsten. Det ansågs ha en läkande effekt och ströks exempelvis på kor som hade utslag.
Och en kvinna fick inte låta blodet droppa ned på marken när hon gick, för då kunde onda krafter få fatt i det och se till att kvinnan blev av med sina blödningar.
Att ha regelbunden mens har i alla tiden betraktats som ett tecken på god hälsa. Just föreställningen att det går att reglera sin mens genom att ta örtbaserade extrakt är urgammal, berättar Lena Lennerhed, ordförande i RFSU och docent i idéhistoria.
- Örtbaserade medel användes för att att framkalla missfall. Men ingen tänkte i termerna att det var en tidig abort, man såg det mer som att få i gång menstruationen.

Fortfarande används denna metod som en medicinsk abort i vissa länder. I Bangladesh, där det är förbjudet med abort, finns kliniker, som arbetar med "menstrual regulation".
- I Bangladesh har man gått runt abortförbudet på det här sättet, säger Lena Lennerhed.
Förr fanns inga praktiska mensskydd. Blodet fick rinna fritt och torka in i linnet eller droppa på golvet. Från 1600-talet kunde kvinnor bära trasor under kjolen och lägga dit mossa, ängsull eller fetvadd. I det gamla Egypten gjorde kvinnorna tamponger av mjuk papyrus och i antikens Grekland tillverkades tamponger av linne som virades runt en träbit.

I slutet av 1800-talet virkades och stickades bindor av bomullsgarn. Då började också de första mensskydd massproduceras, tillverkade i cellstoff, bomull eller fetvadd. I Sverige kunde man köpa engångsbindor på 1940-talet. De knöts fast för hand i båda ändar i ett speciellt bälte och har få likheter med dagens bindor med vingar, stringbindor, eller för den delen tamponger preparerade med mjölksyrebakterier.

Osynliga tabun runt mensen

Det får varken lukta eller synas. Reklamen för mensskydd talar sitt tydliga språk. När en kvinna har mens ska det helst inte märkas. Etnologen Denise Malmberg, som doktorerat på mens och folkliga föreställningar, tycker att det finns fler tabun i dag än förr.