Det var TV4:s Kalla fakta som i veckan avslöjade hur läkare vid svenska vårdcentraler utför gynekologiska kontroller för att, inför ett bröllop, kunna utfärda ett oskuldsintyg. Mariet Ghadimi träffar i sitt arbete på Tjejers rätt i samhället (TRIS) i Uppsala flickor och kvinnor som lever under hedersförtryck.
– Det finns två dimensioner av oskulden. Dels den fysiologiska, som säger att kvinnan ska vara intakt fysiskt. Hon ska blöda på bröllopsnatten, vilken är en felaktig myt om mödomshinnan.
– Den andra dimensionen är den sociala. Den är värre för den pågår hela tiden. Flickor får lära sig från tidig ålder att hennes kropp inte är hennes egen, utan ett skal som ska ägas av någon annan. Pojkar uppfostras tidigt till att kontrollera kvinnor, och kontroll av exempelvis systern ses som ett sätt att visa henne kärlek. Alla som möter unga, till exempel lärare och socialtjänst, ska ha kunskap om att det kan se ut såhär.
Så vad behöver samhället göra?
– Vi ska inte vara så naiva och fega. Vi måste ha en öppen diskussion om att vissa kulturella uttryck faktiskt är mindre värda. Vi kan inte förhandla om grundläggande demokratiska principer så som jämlikhet och jämställdhet. Många är rädda att bli kallade rasister och strategin hittills har varit att vara tyst, men är man tyst blir man en del av det förtryck som kvinnor och barn utsätts för. Vi kan inte låta vare sig rasister eller fundamentalister kidnappa den här frågan, utan var och en måste hitta styrkan i sig själv att stå upp för mänskliga rättigheter.
Visst har det ändå börjat pratas mer om detta? I somras ställde sig ett antal kvinnor upp och vittnade om förtryck i vissa förorter.
– Ja, och det är otroligt viktigt att ge gruppen som är utsatt eget tolkningsföreträde. Lika viktigt som att modiga kvinnor vågade säga ifrån, lika viktigt var det att de sedan backades upp av kvinnor i majoritetssamhället. Bara tillsammans kan vi åstadkomma en förändring.
Vad ska vi göra för att förbättra integrationen i den här frågan?
– Vi måste väldigt tidigt i integrationsprocessen låta alla som kommer hit veta vad vi tycker är viktigt. Som jämställdhet. Och att sådant som barnaga, barnäktenskap, könsstympning och våldtäkt inom äktenskapet är kriminellt. Alla som kommer hit behöver för sin egen skull få veta. Vi är snabba med att berätta vilka rättigheter man har i en demokrati, men inte vilka skyldigheter.
Lär man inte ut det?
– Nej, inte på något samlat sätt. Det är möjligt att enskilda kommuner har utbildningar eller liknande, men det finns ingen samlad strategi, trots att det är en jätteviktig fråga för integrationen. En ojämställd man har jättesvårt att integreras.
Men de flesta som kommer hit vill väl bli en del av samhället?
– Ja, och de behöver mycket snabbare få komma ut i utbildning och arbete. Och vi ska uppmuntra till att tänka: Vad kan jag göra för Sverige? Då inkluderar vi människor på ett annat sätt och att de kan vara stolta över att vara en del av det här landet. Vi borde alla vara mycket mer stolta än vad vi är över den resa vi gjort i Sverige, vad gäller kvinnors men framför allt barns rättigheter.
På söndag är det internationella flickdagen. Hur har flickor i Sverige det?
– Det beror på vilken grupp du pratar om. De flickor jag träffar har det ju inte bra. Vi har helt fullt på TRIS skyddade boenden. Jag tycker att kunskapen om hedersrelaterat förtryck har ökat i Sverige de senaste åren, men främst i storstäder. I mindre orter behöver man lära sig mycket mer om detta, vad det till exempel kan betyda när en tonårsflicka börjar prata om att någon ska giftas bort i sommar. Kunskap kan innebära skillnad mellan liv och död.