OS-ryttare hjälper elever fatta galoppen

 Ett tiotal tjejer har fått chansen att träna under den rutinerade banhopparen i den bitande novemberkylan under två dagar. En ordentlig bandyportfölj hade varit på sin plats för oss som tittar på, men såväl ryttarna som hästarna blir snabbt varma i kläderna när den intensiva träningen drar i gång.

Deltagarna, de flesta någonstans mellan 15 och 30 år, rider disciplinerat i slalomsvängar runt Jens Fredricson som till fots delar ut detaljerade råd till höger och vänster. För ett otränat öra är det mesta obegripligt, men min ena bänkgranne försäkrar att man lär sig mycket bara av att titta på. Hållningen och att sitta rak i ryggen är viktig, något Isabell Eklöf får påpekat för sig. Mamma Helena Eklöf tror att förmaningarna väger tyngre när de kommer från en så framgångsrik ryttare som Jens Fredricson.
– De lyssnar nog lite noggrannare. Och det innebär en extra kick att rida för en världsryttare, säger Helena Eklöf, samtidigt som tempot i övningarna höjs.
– Ställ om, forma om! Låt hästen fatta galoppen, gastar Jens Fredricson nerifrån banan.

Efter ett tag samlas kvällens elever i ring kring läraren och får för någon minut spara på hästkrafterna innan det ska bli dags för hoppning. Hästarna är precis lika tysta och stilla som sina ryttare, även om man kan misstänka att de lyssnar en aning lojare. Jens Fredricson instruerar inlevelsefullt och med hela kroppen, ”dansa lite med dem” uppmanar han, och avslutar med något om att de gärna ”får lägga lite volter på vägen”. Det låter onekligen livsfarligt, men det bjuds inte på några cirkuskonster visar det sig. Däremot påbörjas hoppningen som i sig är spektakulär, och ridsporten i stort har med all säkerhet fått ökad uppmärksamhet i och med Sara Algotsson Ostholts OS-silver från London i somras.

I andra änden av ridhuset har Rebecca Milton börjat värma upp sin häst Hera för att snart kunna ge sig ut på träningsbanan. Hon rider på heltid, och menar att en sådan här kväll är vad som får en att orka fortsätta nöta övningar året runt, sju dagar i veckan.
– Man blir verkligen extra fokuserad av att höra en ny röst och låta någon se en rida med nya ögon. Det motiverar en att träna på egen hand timme efter timme i 20 minusgrader under vintern, säger hon och sätter sig åter upp i sadeln.