Orosmoln över Gimo

@3a Text ui:- Korvrulle för 35 kronor i stället för en biff special för 120. Så ser framtiden ut, folk håller i pengarna. Sandvik betyder mycket för oss förstår du min vän.

Restaurang Lyktans ägare, Saed Halilovic, torkar händerna mot byxbenen och ler som under lugg, även om han inte har någon. Han vill helst inte tala om framtiden. Den ser inte särskilt ljus ut just nu.
- Du vet, vi har massor av Sandvik-anställda som äter hos oss. Blir många av dem uppsagda vet jag inte vad som händer. Men jag hoppas på det bästa. Det gör jag alltid.
Den 1 april i år kom beskedet det snackats om på Ica i Gimo flera dagar innan - Sandvik varslar 350 personer i Gimo. Sedan dess har förhandlingar mellan arbetsgivaren och fackförbundet IF Metalls lokala klubb pågått, men än finns inget besked om hur många som kommer att sägas upp.
- Alla är naturligtvis oroliga. Ett sådant här varsel drabbar hela Gimo. Gimo är Sandvik på något sätt. Alla känner någon som jobbar på verket, säger Kjell Karlsson, rektor på Vallonskolan i Gimo.
Han visar oss vägen till ett av skolans konferensrum. Det luktar stekt fisk från matsalen. Eleverna har rast. Ljudnivån i korridoren ökar en aning när ett gäng tjejer bryter ut i en sprudlande skrattattack. Killarna som står vid sidan om skakar på huvudena, men ler snart generat ned mot golvet. Vad som är så roligt får ingen veta.

Av skolans 254 elever har nästan alla en förälder som jobbar på Sandvik, i vissa fall jobbar båda föräldrarna där. Skulle ett stort varsel bli verklighet innebär det troligen att en hel del elever måste flytta och sluta på skolan på grund av föräldrarnas brist på arbete. Tillsammans med den naturliga nedgången i elevkullarna blir följden troligen minskningar av personalstyrkan.
- Kommunen betalar en summa pengar för varje elev. Flyttar eleverna härifrån på grund av att föräldrarna mister jobbet kan vi inte behålla den personalstyrka vi har i dag, ekonomin är redan ansträngd, säger Kjell Karlsson.
Hans kollega, specialpedagogen Ann-Kristin Sjökvist, påpekar att det som händer på Sandvik också kommer att påverka elevernas hälsa.
- Barn påverkas av sina föräldrar, mår de dåligt mår också barnen dåligt. Jag är orolig för att vi kommer att se fler stressade och inåtvända barn framöver, säger hon.
I klassrummen är hon numera extra noga med att inte ställa krav som kan påverka föräldrarnas ekonomi.
- Jag undviker att be barnen ta med sig matsäck, och samlar in en slant till någonting gör jag inte heller. Man ska vara mycket försiktig med att ställa krav på föräldrar i det här läget. De är nog pressade som det är, säger Ann-Kristin Sjökvist.
Eleverna Amanda Svensson och Josefin Byberg har båda pappor som jobbar på Sandvik. Hemma vid köksborden pratar de en hel del om vad som händer på verket.
- Det är klart man blir orolig över vad som kommer att hända med alla som jobbar där, jag känner ju igen många av dem. Men jag tror inte att min pappa kommer att få sluta, han har jobbat där så länge, säger Amanda Svensson.

Grakås mekaniska verkstad i centrala Gimo har funnits i 25 år. I den lika gamla maskinhallen verkar produktionen vara i full gång. Men i kampen mellan rockmusiken som strömmar ur en stor svart högtalare i bakgrunden och maskinernas enträgna frustande verkar rockmusiken gå segrande ur striden.
Jörgen Isaksson, som köpte företaget för två år sedan, har just sagt upp hela sin personal, fyra personer.
- Vi har två stora kunder, Sandvik och Atlas Copco i Tierp. När båda går dåligt drabbar det naturligtvis oss väldigt hårt. Hittills i år har beställningarna minskat med 70 procent. Företaget går på knäna, säger Jörgen Isaksson och tar en klunk kaffe.
Från sommaren räknar han med att klara av alla beställningar ensam.
- Det känns naturligtvis oerhört tråkigt, just nu kan jag inte se några andra ljuspunkter heller. Det är inte direkt läge att gå ut och ragga kunder nu. Och värre lär det väl bli, i alla fall om Sandvik fortsätter att gå nedåt.

Ett stenkast bort, på Gimo Herrgård, blickar en leende drottning Silvia ner mot lunchgästerna i entrén. Gårdens ägare, Günter Schneider, ler tillbaka mot porträttet och förklarar att drottningen en gång varit gäst på herrgården. Sedan några år tillbaka har Sandvik varit en av herrgårdens största kunder. Men sedan årsskiftet har Günter Schneider märkt av en kraftig nedgång i antalet bokningar från företaget.
- Vi har stått för alla Sandviks många representationsmiddagar, konferenser och övernattningar, nu kan jag räkna dem på ena handen, säger han.
Sedan januari 2009 har Gimo Herrgård minskat sin omsättning med 22 procent. Till stor del beror det på Gimoverken.
- Vi har nått ett läge där vi inte längre är beroende av Sandvik, vi har redan tappat all försäljning till dem. Om bygden ska överleva gäller det för oss andra aktörer i Gimo att satsa. Vi inom turistnäringen måste ta ett större ansvar för Gimo, säger Günter Schneider.
Själv har han precis köpt upp brukskontoret från Korsnäs där han vill bygga fler hotellrum. Planer finns också att göra konferensanläggning av det gamla kolhuset.

Vi lämnar herrgårdens blanka golv och åker mot centrum. På torget har jack russelln Berta precis tagit plats bredvid en lyktstolpe. Hon har inte mycket till utsikt, men då och då svänger en dignande plastpåse med mat förbi hennes nos. Då lever hon upp. Skäller, rullar och hoppar. Men långa stunder är hon den enda levande varelsen på torget.
- Det märks på något vis vad som är på gång. Det ligger oro i luften, säger Bertas matte Anna Wiklund en stund senare.
Hon går på Wilhelm Haglunds gymnasium, som till största delen ägs av Sandvik, och hennes framtid har varit väl utstakad - åtminstone tills orderingångarna började sjunka och varslet kom.
- Jag har alltid velat jobba på Sandvik. Pappa har inspirerat mig. Vi som går på Wilhelm Haglunds gymnasium är garanterade jobb på Gimoverken, men nu vet man ju inte hur det ska bli, säger hon och knyter loss Bertas koppel från lyktstolpen.
Stämningen inne på fabriken beskriver hon som orolig med många rykten, tissel och tassel.
- Det blir nog så när ingen vet vad som är på gång. Det är som att vi går balansgång mellan arbete och arbetslöshet.

Sandvik i Gimo är länets största privata arbetsgivare och har 1 700 anställda. Av dem bor 90 procent i Östhammars kommun och merparten av dem är Gimobor. Byns senaste lokalkändisexport, UNT-bloggaren Maria Thuré, har själv inga föräldrar som jobbar på Gimoverken. Däremot minns hon tydligt barndomens avundsjuka när "Sandviksbarnen" fick åka på glassiga utflykter till Gröna Lund med företaget.
- Jag tror att Gimoverket ingjutit mycket trygghet i Gimoborna. Företaget har alltid tagit stort ansvar för sin personal och när sådant här händer drabbar det alla. Allt jobb och allt skvaller som pågått inne på verket har liksom förenat Gimoborna. Nu vet man ju inte vad som händer.
Men i blogginlägget 1 april skrev hon: "Vi Gimobor deppar inte ihop för lite varsel. Vi kommer att fortsätta handla kläder i Gimo galleria, gå på Knutmassomuseet, käka på Lyktan, fika på Bettans, köpa 50-örestugggummin på Mysinge och bada uppe vid Guldkusten."

I slutet av maj kommer resultatet av förhandlingarna mellan IF Metall och Sandviks ledning presenteras.
Korvrullar eller biff special?

Orosmoln över Gimo

Sedan 1 april går den uppländska bruksorten Gimo i väntans tider. 350 personer på Sandvik har varslats om uppsägning. Men orosmolnen hänger inte bara tunga över Gimoverkets fabriksgolv.