Orenat avloppsvatten i Fyrisån
Fyrisån är frodigare än på tio år, och skulle växa igen om inte grönskan tuktades. Övergödningen beror främst på jordbruket - och tusentals husägare som släpper ut orenat avloppsvatten.
Sävjaån vid Falubro.
Foto: Rolf Hamilton
Vid Falebro nära Danmarks kyrka står Anders Larsson på bron och tittar ner i Sävjaån. Den ligger lojt i eftermiddagssolen, nästan still under ett förvånansvärt tätt täcke av näckrosblad. Åkanten är tjock av vass och annan grönska.
- Jordbrukare har berättat att när de var barn fick de gå med stålvajrar i ån och dra, så det är inte något nytt det här.
Blir det för mycket av det gröna kan ån dämmas upp och översvämma åkrarna. Därför gick bondbarn och kapade åväxter med stålvajrar förr i världen. Numera betalar Fyrisåns vattenförbund hundratusentals kronor för att nästan tio mil vindlande slättlandså ska rensas med maskin varje sommar.
Vid Falebro kan man jämföra hur Sävjaån, eller Fyrisån som den mynnar i, ser ut om vegetationen beskärs, och när den lämnas ifred. På ena sidan bron håller växterna på att ta över, men flodfåran är så djup att ån rimligen inte svämmar över. På andra sidan pryder ett ensamt näckrosblad den blanka vattenspegeln. Där rensades det i början av juli.
Denna sommars grönska i Upplands åar är den frodigaste som Anders Larsson, vd för Fyrisåns vattenförbund, har sett på tio år. Vädret har varit gynnsamt, men det skulle inte växa så här om inte vattnet vore övergött.
I sötvatten är fosfor det gödande ämnet. Fosfor får Fyrisån att växa igen, ger algblomning i Ekoln och när dessa mängder av växter ska brytas ned förbrukas mycket av syret i vattnet, vilket kan kväva fiskarna när isen ligger. Men vid den här årstiden har fiskarna gott om mat. Intill åkanten simmar en svart snok, på matjakt i sin tur.
De som bor på landet och har eget avlopp, drygt en tiondel av befolkningen i kommunen, släpper ut dubbelt så mycket fosfor som den majoritet som är ansluten till de kommunala avlopps- och reningsverken.
Sedan miljöskyddslagen kom 1969 är det förbjudet att släppa ut orenat avloppsvatten. Kommunala reningsverk och industrier förbättrade snabbt sin rening, men nästan 40 år senare förbises lagen av tusentals husägare i Uppsala kommun.
Uppsala tillhör de tre fyra kommuner i landet som har flest enskilda avlopp, omkring 12 000. En tredjedel förmodas vara mycket dåliga ur både miljö- och hälsosynpunkt. Det är gamla avlopp som bara har slamavskiljare, som samlar upp de grövsta partiklarna. Vätskan som innehåller 90 procent av fosforn rinner däremot ut i diket.
Kommunens miljökontor har hittills skickat brev till 1500 fastighetsägare med enskilt avlopp. Om de inte har ett godkänt avlopp ska de fixa ett, och det kan svida rejält ekonomiskt. Från 20 000 kronor vid normala förhållanden till minst det tredubbla om huset ligger nära en sjö, där kraven på rening av fosfor och bakterier är högre.
Idén om att inventera de gamla avloppen kom först 2002, drygt 30 år efter lagen.
- Insikten att övergödning är ett stort miljöproblem har vuxit fram efter hand. Det är också ett stort projekt att dra i gång, de flesta kommuner har inte gjort det, vi är sju personer som arbetar med det här på någon tid, säger miljöinspektören Peter Sydstrand.
Han hoppas att miljökontoret har hunnit kontakta alla berörda nästa år.
- Det är ytterst få som blir arga. De vet ofta med sig att avloppet är dåligt.
De har heller inget val.
- Vi råder dem att ta tillståndet nu och börja spara pengar. De får inte släppa ut orenat avloppsvatten, säger miljöinspektören Jessika Harbom och låter lite skarp på rösten.
När husägare har fått tillstånd att bygga en viss typ av avlopp ska arbetet påbörjas inom två år, och avslutas inom fem.
Det är varmt den här eftermiddagen. En mil norr om Falebro badas det förmodligen i Fyrisån vid Storvad. Badvattnet innehåller ofta blommande alger och för mycket bakterier.
- Det är ett problembad, men har faktiskt varit ovanligt bra i år, säger Gunnel Edoff, miljö- och hälsoskyddsinspektör, som tycker att infektionskänsliga bör avstå från åbad.
Enligt Anders Larsson, vd för Fyrisåns vattenförbund, mår Fyrisån bättre än vad den har gjort på kanske 70 år. Däremot tycker han att det är omöjligt att ange en idealisk näringshalt för ån.
- Det här är ett slättlandskap, det finns näring i markerna, det går inte att jämföra med en å i Norrland. Det har odlats här hur länge som helst. När började man gödsla? Kanske för tusen år sedan, och då var det ingen som mätte fosforhalten.
En traktor kör förbi Falebro, med fält och domkyrkotornen i fonden, och Anders Larsson påpekar att södra Uppland ska vara ett jordbrukslandskap. Ett sådant läcker fosfor, trots fånggrödor, våtmarker, skyddszoner och, får man förmoda, böndernas önskan att behålla näringen på åkrarna.
- Ett visst läckage får vi acceptera, men vi ska minska de onödiga källorna, som dåliga enskilda avlopp.
Så jobbar vi med nyheter