Bernt Jonsson tycker att det är synd att inte fler unga vill bidra i bostadsrättsföreningen. Det är svårt med återväxten. Många tänker mest på sitt eget.
En bil kör förbi fönstret till bostadsrättsföreningens lokal i Nyby. Bernt Jonsson, som precis plockat fram bullar och kaffe, ropar:
– Är det min bil någon drar iväg med?
Han är sedan över 20 år ordförande i BRF Vivalla, just nu som vice ordförande. Ordförande Christer Pedersen har också suttit på posten som ordförande eller vice ordförande i 20 år. De växlar mellan att ta huvudansvar och att assistera den andre. Inte heller Christer tycks förvånad av tanken på att någon skulle dra iväg med Bernts bil.
– Som ordförande i en bostadsrättsförening får man vara med om så mycket konstigheter så du skulle inte tro mig om jag började berätta.
Enligt Sveriges Bostadsrättsrapport 2023, som förvaltningsbolaget Sveriges bostadsrättscentrum låtit SCB utföra, svarade 41 procent av bostadsrättsägarna att arbetet i deras bostadsrättsförening skulle kunna göras bättre. Samtidigt som det finns ett missnöje uppger 54 procent av de som inte sitter i styrelsen att de inte kan tänka sig att göra det i framtiden heller.
Bernt Jonsson till höger och Christer Pedersen har varit ordförande eller vice ordförande i BRF Vivilla i över 20 år.
Det här resonemanget känner Christer och Bernt igen. Alla klagar, men ingen vill ta ansvar för att göra det bättre. Under de 20 år de delat ansvaret för ordförandeskapet har de vid ett par enstaka tillfällen lyckats få avlösning av yngre förmågor, men dessa har antingen avbrutit ordförandeskapet i förtid eller avslutat det direkt efter det första året.
– Vi börjar ju bli gamla nu, jag är 72 år, och vi ser ingen återväxt på folk som vill engagera sig i föreningen. De få gånger folk faktiskt är engagerade på möten då är det för att de vill ha saker. Ingen är intresserad av att ta ansvar för det gemensamma, säger Bernt Jonsson.
Christer Pedersen håller med:
– Du måste ha ett speciellt engagemang och du måste lägga mycket av din fritid utan att få så mycket betalt.
BRF Vivalla i Nyby har 296 lägenheter och fem lekparker. Det är mycket att ta hand om för bostadsrättsföreningens styrelse.
Bernt och Christer får 1 200 kronor var för föreningsmötena som är en gång i månaden och sedan får de 40 000 kronor att dela på om året. Förutom att ta hela ansvaret för driften av 296 lägenheter och gemensamma utrymmen är det ett mycket socialt arbete. På gott och ont. Bernts telefon ringer flera gånger under mötet. Någon som undrar vad det kostar att hyra den gemensamma föreningslokalen. Varje dag är det någon som undrar något, något som måste fixas eller någon som klagar.
– Folk är ju så konflikträdda, så de kan inte ringa på grannen och be honom sänka musiken. I stället ska jag göra det. De kallar mig för Ove, den sura gubben som ska ställa allt till rätta, berättar Bernt.
Bernt Jonsson har planterat tulpanerna som blommar. Det är en uppgift i raden av allt som ska skötas i föreningen.
Christer grymtar åt Bernt att han ju inte fått någon bulle och sträcker sig efter en med tosca på innan han tar vid:
– Bernt har mer hetsigt humör. Jag försöker att inte blanda in känslor. Men det känns ju ibland när man lagt ner allt det här jobbet på att föreningen ska få ett gym och bastu och fina lekplatser och så får man ändå så mycket skit. Det är lättare att säga vad jag INTE har blivit kallad än vad jag blivit kallad. Dum, otrevlig, inkompetent idiot och rasist är några.
För tio år sedan ordnade Christer Pedersen och Bernt Jonsson ett gym med tre rum och en bastu till de som bor i bostadsrättsföreningen Vivalla.
Han skrattar och tar ett bett av bullen. På väggen i bostadsrättföreningens lokal hänger ett gäng olika diplom som föreningen fått genom åren. Bernt och Christer pekar stolt på dem. Christer reser sig och vill visa bastun och gymmet som de ordnade för tio år sedan och som blivit mycket uppskattade. 500 kronor om året kostar det för den som vill träna och basta.
Tulpanerna blommar i rabatterna intill en av husväggarna på väg mot gymmet. Det är Bernt som varit på Plantagen när det var rea och fixat så att det ska se snyggt ut. Han plockar fram sin stora nyckelknippa och låser upp porten till huset där gymmet ligger. Tre rum med cyklar, maskiner och hantlar. Christer pekar på bastun.
Bastun och gymmet är Bernts och Christers stora stolthet. En gång hittade Christer en naken inkräktare här. Men Bernt på bilden har inga obehagliga minnen av platsen.
– Vi hade inbrott i gymmet för ett tag sedan och folk gick och la sig här och sov. De hade förstört och plockat ner skivor i taket och rivit ut grejer. Och så satt en naken kille i bastun! Man har fått se mycket och det har varit många inbrott i källargångar och förråd, men det har lugnat sig eftersom vi har satt upp brytskydd på dörrarna.
Bernt och Christer vandrar ut i vårsolen igen tillbaka mot föreningslokalen. Pratar om att det saknas kvinnor i bostadsrättsstyrelsen. Gruppen blir alltid bättre när den är blandad.
Den bil som Bernt trodde var hans rullar in på parkeringen. Han hade sett fel. Den var någon annans.