"Orättvist att fattiga människor drabbas"

Cecilia Hamberg satt och tittade på teve tillsammans med sin pappa och fick se de hemska bilderna.— Usch, tänkte jag.

Pixel träffade Henrik Tranéus, Adam Lindmark, Cecilia Hamberg och Frida Hohenthal på Bergaskolan för att prata om den stora flodvågen.

Pixel träffade Henrik Tranéus, Adam Lindmark, Cecilia Hamberg och Frida Hohenthal på Bergaskolan för att prata om den stora flodvågen.

Foto: Hans E Ericson

Uppsala2005-01-15 00:00
Frida Hohenthal håller med.
— Jag tyckte synd om alla svenska människor som var där. Därför att de är från vårt land. Men jag vet inte riktigt varför jag känner så. Det är svårt att känna rätt, tycker jag.
— Det är så tråkigt att så många i Asien känner så många som har dött. En pojke på teve hade förlorat jättemånga vänner, säger Adam Lindmark.

"Det känns så orättvist"
De pratar lite om att det jobbigaste har nog varit alla små barn som omkommit. De allra minsta människorna som ännu inte lärt sig simma eller inte orkat hålla runt en trädstam, eller kunnat springa tillräckligt fort undan vattnet.
— Om jag fick bestämma, skulle jag åka ner och lämna mina pengar. Inte alla, men en del. Jag vet inte riktigt hur mycket jag har, säger Cecilia Hamberg.
— Och medicin. Det känns så orättvist att fattiga människor drabbas. De har det ju svårt från början. Vi i Sverige har det mycket bättre, säger Henrik Tranéus.

Ingen elev drabbades
Både Cecilia, Frida, Adam och Henrik går i klass ett på Bergaskolan. I korridoren nedanför trappsteget stimmar och stojar klasskamraterna när alla ska hitta sin overall, skorna och vantarna jättesnabbt och på samma gång.
— Har du tagit min mössa, frågar någon.
— Nej, har du sett mina sockar, undrar en annan.
Under jullovet fick Bergaskolans elever ett brev i postlådan där det stod: ingen saknas efter katastrofen i Asien. Men en klasskamrat hade varit där, i Thailand när vattnet strömmade in.
— Han klarade sig, berättar Henrik Tranéus. Det var så skönt att läsa.

UNT: Tror ni att vi lär oss något av flodvågen?
— Ja, att man inte ska gå så nära och fotografera vågorna utan springa därifrån så snabbt som möjligt, säger Adam Lindmark.
— Man ska inte bo så nära vattnet heller, när det är farligt. Naturen är fin, men den kan vara farlig också, säger Frida Hohenthal.
Tror ni att det finns någon mening med allt som hänt?
Cecilia, Frida, Adam och Henrik skakar på huvudet.
— Vad skulle det vara i så fall, säger Adam Lindmark.

UNT-fakta: Katastrofen i Asien


Jordytan består av fem enorma plattor. När de två plattorna, som bildar havsbotten utanför Indiens och Thailands kust, började röra sig, började vattnet ovanför också röra sig. Så bildades vågorna, som också kallas tsunamier.
Ute på havet är vågorna ganska små men blir större och större när de närmar sig stränderna där det inte är lika djupt.
På havet kan vågorna rulla fram i över 800 kilometer i timmen. Det är snabbare än många flygplan. Några vågor nådde ända till Tanzania och Somalia i Afrika.
I dag tror man att mer än 160 000 människor har dött i katastrofen. Sri Lanka, Indien, Indonesien, Thailand och Malaysia är de länder som har drabbats värst.
Några fler än 50 svenskar har hittats döda. 700 svenskar vet man är borta. 1 200 svenskar vet man inte riktigt säkert var dom är, eller om de lever.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!