Oppositionen åter splittrad
Nu är rollerna ombytta, efter gårdagen är det rent av frågan om de inte är cementerade. I går eftermiddag meddelade nämligen oppositionsledaren Mona Sahlin och miljöpartiets bägge språkrör att man nu inleder ett organiserat samarbete fram till 2020, med sikte på att bilda en koalitionsregering efter valet 2010.
Vänsterpartiet får inte vara med. De har vägrat, förklarade Mona Sahlin i går, att ge klara besked om ramverken för den ekonomiska politiken, budgettak och överskottsmål. Och nu har tåget gått.
Någon regering utan vänsterpartiet tänker man inte släppa fram, meddelade partiledare Ohly sammanbitet i går. Man ska inte vara stödparti och dörrmatta längre. Enda chansen för att det ska bli en rödgrön regering är att de båda partierna får egen majoritet, i annat fall fäller vänsterpartiet regeringen och driver fram ett nyval. Nåja, den som lever får se. Ohly vore inte den förste ledaren för sitt parti som först varit karsk och sedan kapitulerat.
Hur omtumlande det än kan kännas, är regeringsfrågan från och med nu ett borgerligt trumfkort. En samspelt allians med fyra hjul mot en splittrad opposition med två hjul och en broms. Svenska folket får så smått vänja sig vid tanken att det är det borgerliga alternativet som är det stabila.
Men de båpartierna ska inte slås samman, och de ska ha egna valmanifest. Och nog finns det sprickor. Miljöpartier godtar en mycket större del av de borgerliga skattesänkningarna, inklusive avskaffandet av förmögenhetsskatten, och vill i stället kraftigt höja miljöskatterna.
I stora delar av LO är entusiasmen för miljöpartiet måttlig - och inom miljöpartiet finns det åtskilliga som tycker att samarbete ömsom med socialdemokraterna, ömsom över blockgränsen långsiktigt skulle ge bättre utdelning. Till och med partipatriarken Per Gahrton luftade nyligen denna tidigare så hädiska uppfattning. Kommer han och de andra nu att rätta in sig i ledet?
Så jobbar vi med nyheter