Operationen tog bort smärtan

34-åriga Cecilia Järphagen från Uppsala har i princip haft ont sedan första menstruationen i tidiga tonåren. Värken kom några dagar innan mensen och höll i sig de första dagarna. Ibland gjorde det så ont att Cecilia Järphagen blev tvungen att stanna hemma från skolan - och senare arbetet.
- Jag brukade sitta i duschen med varmvattnet strilande för att försöka lindra värken, säger hon.

När dottern Josefin föddes för sju år sedan blev värken värre.
Underlivet värkte ständigt trots att Cecilia Järphagen åt starka värktabletter. Magen svällde upp så att hon blev tvungen att ha kläder med mjuk resår i midjan. Hon beskriver underlivet som ett stort blåmärke, värken som migränliknande.
- Det är inte som mensvärk, utan värre. Migrän i underlivet är det bästa sättet jag kan beskriva det på. Det känns nästan som förlossningsvärkar när det är som värst, säger hon.
I perioder har hon varit sjukskriven och hon har varit tvungen att åka in akut till sjukhuset flera gånger.

Till sist fick hon en diagnos: endometrios. Det är en sjukdom som drabbar cirka tio procent av kvinnorna i Sverige, även om det är ovanligt med så svåra symtom som Cecilia Järphagens. För de flesta tar det många år att få en diagnos.
- Flera gånger trodde läkarna att det var blindtarmen. Det är verkligen jättemycket okunskap om sjukdomen. En gynekolog sa att det inte kunde vara endometrios eftersom jag hade ont hela tiden och inte bara vid mens, säger Cecilia Järphagen.
Sjukdomen innebär, enkelt uttryckt, att livmoderslemhinnan sitter på fel ställe. Den kan sitta i närheten av livmodern, men även på äggstockarna, vid naveln eller ett operationsärr. Efter ett tag kan de utvecklas till blodfyllda cystor. I dag finns inget svar på vad som orsakar sjukdomen, men den är delvis ärftlig.

Cecilia Järphagen kämpade mot smärtan med p-piller, hormonbehandlingar och antiinflammatoriska mediciner för att slippa den sista utvägen: att ta bort äggstockarna och livmodern. Hon och dåvarande maken ville nämligen ha fler barn. Men behandlingarna lyckades inte ta udden av smärtan. Cecilia Järphagen vaknade flera gånger om nätterna av värken, tappade lätt humöret, blev deprimerad och drog sig undan sina vänner.
Efter ytterligare fyra år bestämde hon sig för att låta operera sig.
- Det var mycket vånda och tårar. Beslutet är ju oåterkalleligt. Läkaren tyckte att jag skulle vänta eftersom jag fortfarande är ung och kan få barn. Det som övervägde var att jag kände att jag hade så ont att jag inte ens orkade leka med det barn jag har.

I vintras genomförde Cecilia Järphagen operationen och hon ångrar inte beslutet. Värken är borta och hon kan arbeta som vanligt igen.
- Jag är som pånyttfödd. Jag blir inte arg för små saker längre och har fått tillbaka energin.

Operationen tog bort smärtan

Som migrän i underlivet. Så beskriver Cecilia Järphagen sjukdomen endometrios. Till slut blev hon tvungen att ta bort livmodern för att bli av med smärtan. Nu i oktober öppnar ett centrum vid Akademiska ­sjukhuset med fokus på den dolda kvinnosjukdomen.

Som migrän i underlivet. Så beskriver Cecilia Järphagen sjukdomen endometrios. Till slut blev hon tvungen att ta bort livmodern för att bli av med smärtan. Nu i oktober öppnar ett centrum vid Akademiska sjukhuset med fokus på den dolda kvinnosjukdomen.