Operation halverar dödligheten i prostatacancer
Att operera bort prostatakörteln på män med begränsad prostatacancer halverar dödligheten i denna cancersjukdom under de närmaste åren. Däremot har operationen ingen nämnvärd betydelse för överlevnaden totalt sett.
— Vi blev oerhört förvånade över att operationen hade så dramatisk effekt på dödligheten i prostatacancer. När vi lade upp studien hade vi kalkylerat med att kunna upptäcka en tioprocentig sänkning, säger professor Bo-Johan Norlén vid Akademiska sjukhusets urologklinik i Uppsala.
Han var en av initiativtagarna till den unika studien, som startade 1989 och omfattar nära 700 män med begränsad prostatacancer vid 14 sjukhus i Sverige, Finland och Island. Alla männen var yngre än 75 år när de fick sin diagnos.
Studien har gjorts mot bakgrund av att värdet av att operera män med tidig prostatacancer länge varit omtvistat.
Följts under sex år
— Trots att bortoperation av prostatakörteln, så kallad radikal prostatektomi, är mycket vanligt har nyttan av ingreppet inte tidigare blivit adekvat undersökt på ett kontrollerat sätt, säger Bo-Johan Norlén.
I den nordiska studien har detta dock gjorts genom att männen med nyupptäckt begränsad prostatacancer, dvs en cancertumör som ännu inte visat några tecken på att ha spridits utanför prostatakörteln, med slumpens hjälp fördelats på två olika grupper. I den ena har de fått prostatakörteln bortopererad. I den andra har de bara följts med regelbundna kontroller och fått behandling först om de börjat få påtagliga besvär av sin cancersjukdom.
Sedan männen följts i medeltal under drygt sex år står det nu klart att operationen verkligen påverkar prognosen vid prostatacancer positivt.
Av dem som bara följdes med kontroller dog 31, vilket är nära nio procent, i prostatacancer under uppföljningstiden. Av männen som opererades dog 16 eller 4,6 procent i prostatacancer.
Fler bör erbjudas behandlingen
Andelen män som utvecklade dottertumörer i skelettet var också klart lägre bland dem som opererades än bland dem som bara följdes med regelbundna kontroller.
— Däremot kan vi inte påvisa att operationen givit någon statistiskt säkerställd minskning av dödligheten totalt sett, säger Bo-Johan Norlén.
Av de nära 700 männen i studien dog 115 under uppföljningstiden, alltså ofta i andra sjukdomar än prostatacancer.
Finns det utifrån resultaten av den nya studien skäl att ändra policy och operera alla män med begränsad prostatacancer?
— Nej, jag skulle inte vilja föreslå att alla opereras. Däremot tycker jag att den ger stöd för att fler bör erbjudas denna mer aggressiva behandling, i synnerhet de som är yngre eller har litet större tumörer när de får sin diagnos, säger Bo-Johan Norlén.
Livskvalitetsstudie
Han tycker inte heller att studien ger något självklart stöd för tanken på en "pappografi", dvs en slags manlig motsvarighet till den allmänna mammografin för att upptäcka och behandla prostatacancer i ett så tidigt skede som möjligt.
Vid en sådan undersökning skulle fall av prostatacancer kunna upptäckas i ett än tidigare skede än i den nordiska studien där tumören för det mesta givit någon form av symptom innan den upptäcktes.
— Visserligen visar vi att en operation kan sänka dödligheten i prostatacancer, men detta måste vägas mot riskerna för överdiagnostik och överbehandling vid en allmän hälsokontroll för att upptäcka prostatacancer, säger Bo-Johan Norlén.
I den nordiska studien ingår också en särskild livskvalitetsstudie, gjord fyra år efter det att männen fick sin diagnos.
Ett vanligt argument i debatten om värdet av att operera män med begränsad prostatacancer har varit att nyttan av operationen aldrig säkerställts, men att man däremot säkert vet att den som biverkan ofta orsakar impotens och urininkontinens.
Urinläckage
Så var det också i den nordiska studien i vilken 80 procent av de opererade männen uppgav att deras erektionsförmåga sviktade och nära hälften att de åtminstone någon gång i veckan hade urinläckage. Bland männen som enbart följdes med kontroller hade 45 procent svårigheter att få erektion och var femte urinläckage.
— Skillnaderna mellan grupperna när det gällde sådana besvär var mindre än vi trott. Dessutom var det förhållandevis vanligare att männen i kontrollgruppen som hade sådana besvär stressades av dem. Det kan bero på att besvären för deras del inte orsakas av något ingrepp utan av att tumören växer, säger professor Gunnar Steineck vid Institutionen för onkologi och patologi vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Hans uppföljning visar också att besvär i form av till exempel oro och depression var lika (o)vanliga i både grupperna och att livskvaliteten i stort inte skilde sig mellan dem.
De detaljerade resultaten av den nordiska studien redovisas på torsdag i den ledande medicinska tidskriften New England Journal of Medicine.
Så jobbar vi med nyheter