Oönskade gulsvarta hyresgäster
Det surrar högt från träbordet på uteplatsen. Misstänkt många getingar söker sig in under vaxduken. Men Ahang Sarban vill inte dela saftkanna och bullfat med små gulsvarta varelser i sommar. Hon vill ha bort det knytnävsstora boet från sin tomt snarast möjligt.
- Jag är rädd för getingar. Jag vill kunna vara på uteplatsen i sommar. Och det var inget alternativ att ta bort dem själv, säger Ahang Sarban.
Jan-Erik Hammarsten och Leif Nylén är iklädda blåställ. Ahang Sarban visar dem till baksidan. Dottern Linda, fyra år, vill vara med och stövlar ut med törnrosaparaplyt uppfällt.
Somnar in av bekämpningsmedel
Jan-Erik Hammarsten sätter på sig skyddsmask och handskar, och lyfter på vaxduken. Några av getingarna blir störda och svärmar oroligt runt boet som för att vakta sin drottning.
Han håller fram sprejburken med bekämpningsmedel, riktar den långa pipen upp mot boet och sprejar försiktigt.
Sedan väntar vi. Medan getingarna somnar in av pyretriner, ett av de vanligare bekämpningsmedlen, säger Ahang Sarban att Jan-Erik Hammarsten är en räddare i nöden. Hon undrar om husets läge kan göra att det är extra populärt bland
getingar. Det ligger nära skogen, och många av grannarna har haft problem med getingbon.
Getingar vanlig utryckning
Jan-Erik Hammarsten svarar att getingar bygger på alla möjliga ställen. På undersidan av fönsterbleck eller bord är inte ovanligt. Att skogen är nära påverkar nog inte särskilt.
Att ta bort getingbon är en vardagssyssla för honom. I genomsnitt har han tio jobb i veckan som just rör bekämpning av getingar. De är, tillsammans med svartmyror, den vanligaste orsaken till att Anticimex rycker ut. Ändå är de varken särskilt många eller ettriga just i år.
Omsorgsfullt byggt
Nu har det gått ett par minuter och Jan-Erik Hammarsten räknar med att alla getingarna är döda. Han skär bort det sköra brungrå boet med en kniv.
- Se här så fint de bygger, säger han och petar upp boets ovansida.
Ytskiktet är tunt och prassligt. Innanför det finns sexkantiga små celler där larver som ska bli nya getingar ligger. De pysslas om av arbetsgetingarna. Några av dem och kanske också drottningen ligger nu döda i hans hand.
Getingbon är byggda av en sorts pappersmassa som getingarna framställer själva genom att tugga i sig trä som de sedan blandar med sin saliv.
- Otroligt egentligen, säger Jan-Erik Hammarsten.
Större bo kräver större burk
Detta bo är relativt litet. Här har de inte fått hållas särskilt länge. Förra året, på sensommaren, tog Jan-Erik Hammarsten bort ett bo som var ungefär 60 eller 70 centimeter i diameter. Det satt på en vind, och där hade getingarna fått härja fritt hela sommaren. Ett sådant getingbo kan rymma 5 000—6 000 getingar.
- Då hade jag självfallet hel skyddsdräkt på mig. Och en större burk med bekämpningsmedel än nu.
Måste ha respekt
Man kan ta bort getingbon själv, om man inte är rädd och ser till att vara riktigt försiktig, tycker Jan-Erik Hammarsten. Förra året fick han själv två getingstick.
- Då fick jag skylla mig själv. När sådant händer beror det på att man inte använt nödvändig skyddsutrustning, och jag hade inte tillräcklig respekt för getingarna.
Vill man ta bort getingboet själv ska man helst göra det sent på kvällen då getingarna är slöare. De är mindre aggressiva och aktiva i mörker och kyla. Man ska också helst ha bislöja över huvudet.
Så jobbar vi med nyheter