När Jimmie Åkesson debatterar flyktingpolitik i Aktuellt vilket hände i förrgår, framstår Sverigedemokraternas politik som mer cynisk än någonsin. Anledningen till att människor flyr från Syrien är, enligt Åkesson, att Sverige beviljar dem uppehållstillstånd, inte att de riskerar sitt liv i hemlandet.
Syrien är tyvärr det bästa exemplet på hur viktigt det är för EU att samarbeta om migrationspolitiken. Av sammanlagt 28 medlemsländer är det sju som tar emot lejonparten av alla flyktingar. När det gäller syriska flyktingar är det Sverige och Tyskland som tagit emot flest. Men att det finns ett oerhört stort behov av att fler hjälper till är inte liktydigt med att Sverige och Tyskland ska minska sina insatser.
Vittnesmålen om vad som händer i Syrien är otvetydiga. Nyligen kom en FN-utredning som bygger på vittnesmål från 38 fångar som överlevt i syriska fängelser. Rapporten talar om omfattande tortyr, våldtäkter och fruktansvärda sanitära förhållanden. Rättegångar existerar inte, människor grips godtyckligt och det innefattar även kvinnor och barn. Övergreppen är värst och mest förekommande i regeringens fängelser men även beväpnade oppositionsgrupper använder sig av fruktansvärda metoder.
Under de dryga tre år som inbördeskriget i Syrien har pågått har mer än 150000 människor förlorat livet som en direkt följd av kriget. Mer än 9 miljoner, lika många som Sveriges befolkning, har tvingats lämna sina hem och 2,5 miljoner har flytt till grannländerna. Enligt FN är 9,3 miljoner syrier i akut behov av humanitär nödhjälp.
De som tar sig till Sverige är en rännil, Jimmie Åkesson.
De flesta som lyckas fly bor under mycket besvärande förhållanden i angränsande länder. Bara i Libanon finns minst en miljon. I överfulla flyktingläger finns det naturligtvis stora behov av att hjälpa på plats men det finns inte några argument för att det ska förta behovet av en bättre asylpolitik i EU. Eller, för den delen, att Sverige skulle kunna minska sitt åtagande.
Alternativet till en bättre asylhantering är inte, som Jimmie Åkesson vill, att hjälpa på plats. Alternativet är för många att anlita människosmugglare som för hutlösa pengar riskerar flyktingarnas liv och naturligtvis ändå inte kan garantera att slutdestinationen blir trygg och varaktig.
Tyvärr ser vi inget slut på kriget. Det finns alltför många vapen och bland annat Ryssland ser hela tiden till att det tillförs fler. Omvärlden vill inte lägga sig i och varken president Assad eller de krigande rebellgrupperna är så starka att någon tycks kunna ”vinna”. Aldrig har väl uttrycket att ’krig har bara förlorare’ varit mer träffsäkert.