När rösterna räknats i kväll måste samtliga partier ta sig samman och gemensamt gå igenom varför det gick så här illa och vad som kan göras för att förhindra en upprepning. Sannolikt krävs förändringar i vallagen. Och partierna måste lära sig att hålla kontroll över sina egna valarbetare.
Omvalet i Örebro beror nämligen delvis på att Socialdemokraterna genomförde en valskola i samband med förhandsröstningen. Initiativet var i och för sig lovvärt – men det förekom också att kandidater följde med väljarna in i vallokalen. Många har sett det tv-inslag där en kandidat står bredvid röstmottagaren och dessutom applåderar när rösterna avges. Att också Mona Sahlin deltog i denna valskola gör inte saken bättre.
Hennes efterträdare Håkan Juholt har, i och för sig begripligt, försökt använda kampanjen inför omvalet för att få till stånd en debatt med Fredrik Reinfeldt. Ingen av herrarna ställer dock upp i valet till regionfullmäktige i Västra Götaland eller till kommunfullmäktige i Örebro. De borde båda ägna mer tid åt frågan hur man undviker en upprepning av de pinsamheter som gjorde omvalet nödvändigt.
Det handlar nämligen inte bara om Socialdemokraternas valskola. Kommunfullmäktiges ordförande i Örebro, folkpartisten Staffan Werme, gick i en stor artikel på Dagens Nyheters debattsida i februari igenom de lokala missgreppen. Valsedlar som skulle finnas i lokalerna saknades eller låg i oordning. Röstmottagarna hade inte kontroll över hur valsedlarna kom i kuverten – skedde det i valbåsen eller på något annat sätt? Valpropaganda förekom i omedelbar närhet av vallokalen eller rent av inne i den. Ombudsröstningen var inte tillförlitligt ordnad. I Västra Götaland försvann ett antal röster på Centerpartiet _ tillräckligt för att påverka fördelningen av utjämningsmandat.
Hur kunde detta vara möjligt? En förklaring kan vara att vallagen utformats med målet att få ett så högt valdeltagande som möjligt – därav bland annat de mycket generösa bestämmelserna om förtidsröstning och ombudsröstning. Samma kraft har inte lagts ned på att kvalitetssäkra själva valproceduren.
För det mesta kan man naturligtvis lita på att valfunktionärerna är samvetsgranna och väl utbildade. Många kommer igen val efter val och sätter en ära i att allt ska gå rätt till. En sådan detalj som att den första väljaren som kommer till en vallokal på morgonen ska få se att valurnan är tom – och inte fullproppad med ”röster” på regeringen – visar skillnaden mellan Sverige och länder där demokratin bara är ett sken.
Men ändå slarvas det ibland. Mycket talar för att vallagen uttryckligen måste förbjuda propaganda i vallokalen och klargöra att kandidater inte får vistas där, annat än som väljare. Kanske behövs en översyn över vem som får vara ombud vid ombudsröstning. Förtidsröstningen tycks inbjuda till manipulationer – Byggnads påhitt med kollektiv förtidsröstning 2010 skrämmer. Ska förtidsröstning också i fortsättningen kunna ske i lika stor utsträckning som i dag så måste reglerna ses över.
Omvalsdagen i dag är inte, som den riktiga valdagen, en festdag för demokratin utan motsatsen. Inte bara för att omvalet alls måste äga rum, utan också av andra skäl. Risken är stor att valdeltagandet blir lågt – i så fall blir resultatet mindre rättvisande. Och i Örebro skulle naturligtvis det riktiga vara att göra om hela kommunvalet och inte bara valet i en valkrets. Oavsett hur det går så kommer resultatet nu att framstå som mindre legitimt än om hela kommunen fått rösta.
Valet 2014 måste gå rätt till från början. Annars skadas tilltron till vårt demokratiska system.