''Omöjligt sÀga om utbrÀnda Àr sjuka''
Han har beskyllts för att vara lÀkaren som inte tolererar utbrÀndhet som sjukdom. Men Leif Elinder sÀger sig ha stor förstÄelse för bÄde patienterna och lÀkarna som sjukskriver dem. Felen ligger i stÀllet i systemet, sÀger han.
För en dryg mÄnad sedan kom parterna överens om ett avgÄngsvederlag och Leif Elinder tar nu emot UNT i egenskap av specialistlÀkare inom sÀrskolan i Uppsala. Om sin tid som försÀkringslÀkare sÀger han:
â Jag kom i ett lĂ€ge dĂ€r jag var tvungen att dra en linje, sĂ€ga att hĂ€r gĂ„r grĂ€nsen, med tanke pĂ„ min yrkesheder.
De flesta som sjukskrivs en lÀngre tid uppfattar det som att det Àr huslÀkaren som ger sitt godkÀnnande. Man Àr sjuk och man kan inte jobba, alltsÄ blir man sjukskriven.
Men det Àr handlÀggaren pÄ FörsÀkringskassan som fattar det formella beslutet. Och fram till i början av 2000-talet var FörsÀkringskassans roll just formell, i princip alla sjukskrivningar godkÀndes.
NÀr sjuktalen sÄ rusade i höjden beslutade regeringen att sjukfrÄnvaron skulle halveras under en femÄrsperiod, fram till 2008. MÄnga uppfattade det som att man införde en hÄrdare bedömning av sjukskrivningar, myndigheterna sÄg det som att man nu började tillÀmpa lagen.
En av ÄtgÀrderna var att anstÀlla fler försÀkringslÀkare, en rÄdgivande funktion till stöd för handlÀggarna i tveksamma fall. Leif Elinder var en av ett tiotal som anstÀlldes i Uppsala lÀn.
â VĂ„r uppgift var att bedöma underlaget för sjukskrivningen efter ett eller flera lĂ€karbesök, se vad som styrker att den hĂ€r personen Ă€r sjuk och inte kan jobba.
Han började med att vara ganska generös med att tillstyrka sjukskrivningarna, det var ÀndÄ huvudregeln. Problemen kom nÀr folk hade varit sjukskrivna mycket lÄnga perioder för psykosociala orsaker, utmattningssyndrom och utmattningsdepression, det som ocksÄ brukar kallas att gÄ in i vÀggen eller utbrÀndhet.
â Det Ă€r sjukdomar som inte Ă€r fysiska, utan diagnosticeras med hjĂ€lp av symtom. Det finns inga objektiva tecken utan diagnosen stĂ€lls enbart med hjĂ€lp av patientens egen beskrivning.
â Om patienten uppger vissa symtom har lĂ€karen oftast inget annat val Ă€n att bocka av och sjukskriva.
Symtomen kan till exempel vara sömnlöshet, koncentrationssvÄrigheter, oklara muskelsmÀrtor eller nedstÀmdhet.
â Vid den hĂ€r tiden var det bara att slĂ„ upp vilken kvĂ€llstidning som helst, eller gĂ„ ut pĂ„ nĂ€tet för att se vilka kriterier man skulle uppfylla, vilka symtom som behövs för en sjukdomsdiagnos. Och dĂ€rmed ocksĂ„ en sjukskrivning om man anser att man inte kan jobba.
Leif Elinder understryker att han inte underkÀnde alla dessa Àrenden.
â Nej, en till tvĂ„ mĂ„naders sjukskrivning brĂ„kade jag inte om. DĂ€remot anser jag att lĂ„nga sjukskrivningar, över tre mĂ„nader, bör bedömas av en psykiatriker.
Han understryker ocksÄ att han inte sÀger att patienterna Àr friska, att det skulle vara vanligt att de hittar pÄ sina symtom.
â Allt jag sĂ€ger Ă€r att jag inte vet. UtifrĂ„n mina kunskaper Ă€r underlaget för tunt och jag kan inte göra en bedömning av sĂ„ diffusa besvĂ€r.
Eftersom sjukdomarna i första hand Àr psykiska kan sannolikt en psykiatriker göra en bÀttre bedömning, men Leif Elinder Àr inte sÀker pÄ att det vore den bÀsta lösningen.
â SĂ„ mĂ„nga psykiatriker finns helt enkelt inte. Ăven för en psykiatriker kan det svĂ„rt att bedöma lĂ„ngvariga diffusa besvĂ€r utifrĂ„n sjukskrivningsperspektivet.
Han kritiserar inte patienterna som bara anpassar sig till de attityder som rĂ„der i samhĂ€llet. Och han kritiserar heller inte alla distriktslĂ€kare och allmĂ€nlĂ€kare runt om i sjukvĂ„rden som efter 15â30 minuters konsultation ska fatta beslut, sjukintyg eller inte.
â Jag har sjĂ€lv befunnit mig i samma situation och skrivit lika tunna intyg. Som distriktslĂ€kare Ă€r det lĂ€tt att ge upp, om man nekar söker patienten bara en annan doktor dĂ€r man kan fĂ„ en sjukskrivning i stĂ€llet.
Det avgörande felet ligger inom sjÀlva systemet, sÀger han, dÀr sÄvÀl lÀkare som patienter, handlÀggare och politiker ingÄr. I systemet finns det övergripande mÄlet, att halvera sjukfrÄnvaron. VÀgen dit Àr underordnad.
Den enkla vĂ€gen hade varit att hĂ„lla god min och göra vad arbetsgivaren sĂ€ger. Men Leif Elinder har valt att stĂ„ pĂ„ sig och att ta konsekvenserna. ĂndĂ„ Ă€r han ingen brĂ„kstake, sĂ€ger han.
â Nej, jag uppfattar mig som en ganska human och försiktig person. Det Ă€r bara min egen osĂ€kerhet i de hĂ€r fallen det handlar om, min okunskap i sjukförsĂ€kringssituationer dĂ€r det helt enkelt inte finns nĂ„gon sĂ€ker kunskap.
Möjligen kan han gÄ med pÄ att kallas ovanligt envis, i vissa situationer.
â Det finns alltid en bortre grĂ€ns. GĂ„ng pĂ„ gĂ„ng stĂ€llde arbetsgivaren mig inför situationer dĂ€r jag skulle yttra mig pĂ„ ett sĂ€tt jag inte kunde stĂ„ för. I lĂ€ngden Ă€r det omöjligt att kompromissa med sin yrkesroll hur mycket som helst.
SĂ„ jobbar vi med nyheter