Drygt 300 miljoner kronor lägger riksdagspartierna ut på årets valrörelse. Mest lägger Socialdemokraterna och Centern, 70 miljoner var, tätt följda av Moderaterna som säger sig satsa cirka 65 miljoner. Om detta är mycket eller lite kan diskuteras, likaså om det stämmer.
För ett litet parti som Centern är det mycket. Det var först sedan partiet sålde sin tidningsrörelse och med 1,7 miljarder i kassapåfyllning blev ett av världens rikaste politiska partier som man började lägga valbudgetar i sosseklass. Första gången var i valet 2010 och om vi inte lärde oss något annat då så lärde vi oss att varken kärlek eller valsegrar kan köpas för pengar.
Om summorna stämmer kan vi också diskutera eftersom åtminstone Socialdemokraterna har en hel del olika budgetar för sin valrörelse, extra ombudsmän från LO till exempel. I alla partierna så arbetar naturligtvis personal som redan är anställd med valet, men de kostnaderna redovisas inte i valbudgeten.
Vi väljare kommer i alla fall att märka av miljonerna. Det mesta kommer att gå till reklam. Valaffischer kommer självfallet att tapetsera det offentliga rummet även i år men nu blir det mycket TV-reklam och reklam i sociala medier också.
Kommer det att göra skillnad? Ja, självfallet påverkas vi av reklam. Ofta handlar det om att vi påverkas omedvetet men reklamen är bara en del av verktyget, ungefär som hävstångsarmen som gör det lättare att pumpa upp domkraften. Reklamen förstärker ett budskap. När du går till jobbet på morgonen och ser partiledaraffischen vid busshållplatsen kommer du ihåg vad partiledaren sa i Aktuellt kvällen före.
Men köpt reklam kan sällan styra en valrörelse, även om många vill tro det. 1988 års val kallades miljövalet eller sälvalet eftersom det dök upp döda sälar under sommaren. Men Folkpartiets affischer, med ett sälhuvud som dök upp ur vattnet, var naturligtvis beställda långt innan sälarna dog. Dessutom var det Miljöpartiet som kom in i riksdagen då och Folkpartiet gick tillbaka i valet.
Och den som drar sig till minnes valrörelsen tio år senare är nog också lite skeptisk till vilket makt och effekt som valreklam och stinna valbudgetar egentligen kan ha.
Slutstriden blev hård. Sista helgen satsade de flesta partiledarna på en massiv spurt. Flera hyrde privatplan som tog dem till alla storstäderna på en och samma dag. En lät bli. Alf Svensson stannade hemma i trädgården och plockade äpplen.
Gissa var tv-kamerorna var?
I Gränna naturligtvis, och visade upp en glad och segerviss Svensson som snart skulle fördubbla sitt parti i riksdagen.
I valrörelsen 2010 brände Centern lika mycket pengar som man planerar att bränna i år. Det drabbar ingen fattig, men kommer det att märkas när rösterna räknas?