"Om vi inte kan expandera den här fabriken är det kört"

- Vi tänker inte i kvartalsekonomi, eller på om Tokyobörsen gick ned i natt, det här är ett hundraårsperspektiv. Om vi inte kan expandera den här fabriken på sikt är det kört.
Klockan närmar sig två. En man i blå snickarbyxor skyndar genom Hallstavik. Han tar sig förbi portvakten, genom grinden, in dit fabriksskorstenar väser ut rök och vattenånga. Det luktar fiber och fukt, pappersbruk.

En tung virkesbil drar förbi. Stockarna stod nyss som gran i skogen någonstans mellan Östergötland och Hälsingland, mannen i blåkläder ska strax gå på sitt skift och göra papper av dem.
Gran, tunga pappersrullar och skiftavlösningar - det är Hallstavik sedan länge. Pappersbruket startade här 1915 på grund av ett bra läge vid Edeboviken, mycket granskog runtomkring och billig energi. I dag är Hallsta pappersbruk det femte största i Europa, och det tredje i Sverige.

Anfall är bästa taktik för att försvara positionen. Den som kliver in i brukskontorets reception kan inte missa utställningen av detaljplanen "Strategisk utvecklingsplan 2030".
Det är inte så förutbestämt som det låter.
- Vi drar till med ett årtal som ligger långt fram i tiden för att kommunicera att det är långsiktigt, säger Per Bjurbom.
På daterad svenska skulle han kallas brukspatron, men nu är det 2000-tal. Per Bjurbom är platschef, också det en sträng titel för någon som skrattar och svär så mycket som han.
2030 må vara taget ur luften, men rejäl framförhållning är ett måste om inte bruket ska tyna bort.
- Vad vet vi om framtiden? Bara en sak, vi kommer inte att få släppa ut mer. Miljökraven kommer att bli hårdare. Hur får vi fram papper med hårdare miljökrav? Vi behöver riktigt jävla stora enheter, tekniken är så dyr att de små bruken inte har råd att investera. Vi måste upp i volym, säger Per Bjurbom.
Hallsta är det största av Holmenkoncernens fyra pappersbruk. En brant kurva visar hur produktionen stiger med 75 procent till år 2029.

Men då krävs nyinvesteringar. Och i Hallstavik finns ett praktiskt hinder.
-Vi har inte marken. Det är fullt. Hallstavik är inte ett strategiskt alternativ för Holmen Paper i framtiden, och det ska vi ändra på. Annars är den här verksamheten borta om femtio år, säger Per Bjurbom.
Bruket ligger inklämt mellan samhället och Edeboviken, området är överbebyggt.
Framtidens maskinhallar blir enorma, upp till en halv kilometer långa. Tanken är att massafabriken där flis mals till massa, pappersmaskinen och paketeringen av de färdiga pappersrullarna ska ligga på ett rakt led för att göra tillverkningen effektivare.
- Vi behöver mark för tre nya pappersmaskiner inom hundra år. Nummer ett kommer när våra två äldsta maskinerna faller för åldersstrecket, det kanske är om tjugo år. Nummer två byggs när våra två nyaste blir för gamla, och nummer tre när den första vi byggt är för gammal. Det kanske är om hundra år, säger Per Bjurbom.

En ny pappersmaskin för mellan tre och sex miljarder kronor blir förmodligen den största industriinvesteringen i landet det år den byggs. Moderbolaget Holmen Paper kommer inte råka ställa den på fel plats. Den senaste pappersmaskinen inom koncernen byggdes i Madrid.
Om Hallstavik ska komma på fråga måste fabriksområdet växa. Den enda rimliga riktningen är österut, över ett bostadsområde. Det är inte vilka hus som helst, "rödvillorna", arbetarbostäder från tiden då bruket var nytt, har klassats som riksintresse för kulturmiljövården.
Förmodligen bevaras en rödvilla på befintlig plats och 15 flyttas söderut. Resten rivs. Husen är inte k-märkta.
I en folder som har skickas ut till alla som bor i Hallstavik berättar Per Bjurbom att han är uppvuxen på vad som i dag är en parkeringsplats utanför Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge. Det som återstår av hans barndomshem är ett plommonträd.
- Det är inte så jäkla skojigt när det sker, men långsiktigt finns jobben kvar.

I kontrollrum efter kontrollrum inne på pappersbruket är de anställda införstådda med utbyggnaden. Per Bjurbom säger att det gäller Hallstaviksborna i allmänhet, och hänvisar till ett möte som hölls i Folkets Hus för en månad sedan. Han tillägger att folk i brukssamhällen förstår sammanhangen.
- Ryker det inte i skorstenen här så får man fan ingen lön.
Bruket har närmare tusen anställda, samhället 4 500 invånare.
Många har jobbat länge, i generationer. Kjell Andersson, operatör i massafabriken, bör vara värst.
- Jag är född här, säger han och lutar sig tillbaka i stolen med armarna bakom nackstödet.

Per Bjurbom säger att han vet hur det är att sitta här om nätterna.
- Efter gymnasiet visste jag inte vad jag ville göra, så jag gick jag in och jobbade i pappersbruket som alla andra. Jag började min karriär som hjälprullare, senare jobbade jag i massafabriken på somrarna.
Sitta, ja. Några anställda blir tillsagda att "ta ned fötterna från bordet" när Per Bjurbom kommer in i ett kontrollrum med UNT i släptåg.
Utanför, och på dataskärmarna, dundrar stockarna in, skalas från bark och åker någon timme senare vidare som flis.
Ett pappersbruk är en mycket datoriserad fabrik. Först när det blir fel i produktionen, eller dags för underhåll, blir det fysiskt arbete ute i fuktig värme och buller.
När fabriken får modernare pappersmaskiner blir de anställda förmodligen färre.

Världen förbrukar mer tidningspapper. Samtidigt läser Per Bjurbom liksom många andra oftare tidningar på nätet.
- Man kan inte lägga sig ned och dö. Det gäller att vara innovativ.
Någon frisk idé om en ny användning för papper har ännu inte kläckts.
En växande kritik mot det moderna samhällets slöseri av naturresurser kan också slå mot papperstillverkarna, och då handlar det inte bara om att hugga ned träd.
- Här gör vi slut på en procent av Sveriges el, säger Per Bjurbom när vi kommer in i massafabriken där ett trettiotal kvarnar med enorma motorer maler flis till massa.
Landets två största pappersbruk, Kvarnsveden i Dalarna och Hylte i Småland, använder också omkring en procent av Sveriges elkraft vardera.

Förslaget till utbyggnad av Hallsta pappersbruk ställs ut under sommaren. I början av nästa år beslutar Norrtälje kommun om detaljplanen.
Att det inte finns ett exakt årtal för när en ny värstingmaskin kan börja spruta ut papper betyder inte att det inte finns någon tidplan, säger Per Bjurbom.
- Det måste bli precis när det blir högkonjunktur.
Nästa gång?
- Nästa gång, eller om två gånger, eller tre.

"Om vi inte kan expandera den här fabriken är det kört"

Hallstavik är inte stort på jorden, men pappersbruket är enormt. För att luften inte ska pysa ur bygden måste bruket växa.