Om tillgången till elektricitet på Kuba

Kubas regering med Raúl Castro i spetsen har bestämt sig för att kubanerna nu ska få att köpa bland annat datorer, tv-apparater, dvd- och vhs-spelare. Motiveringen till att dessa självklara attiraljer plötsligt ska finnas även i kubanska butiker är, enligt regeringen, "den ökade tillgången på elektricitet".
Denna milt sagt genomskinliga förklaring är det väl knappast någon som går på. Kuba är en hårt sluten diktatur där människor hålls kuvade och oinformerade. Anledningen till att exempelvis datorer varit förbjudna är förstås att regimen inte vill att folk dels ska få tillgång till information, dels att de inte ska kunna sprida av den statliga censuren okontrollerat material med hjälp av datautskrifter.
Kubas ledare har nu världens strålkastarljus på sig, och det kokar allt livligare i den växande oppositionen, som vill ha "cambio" - förändring. Raúl Castro och hans anhängare vet att de därför behöver framstå som reformvänliga om de på sikt ska ha en chans att bita sig kvar vid makten. Men det är inte en sådan "förändring" som kubanerna vill se.
Så länge kubanerna inte har oreserverad tillgång till world wide webb, fria massmedier, paraboler, ocensurerade bibliotek osv är alla "reformer" av det här slaget enbart kosmetiska - en mask över maktens grin. Vad Kuba behöver är naturligtvis en förändring i grunden, demokrati och helt nya ledare. Castroklanen och dess kumpaner har sedan länge förbrukat sitt förtroende.
Vad regeringen dessutom vet är att inga vanliga kubaner har råd att skaffa de numera tillåtna apparaterna: en kuban tjänar ca 15 dollar i månaden - en dryg hundralapp. Mat köps sedan 49 år med hjälp av ransoneringskuponger.
Så mycket för den "marknadsliberaliseringen".