Men uppgifterna kan bli svårare att motbevisa i de fall sjukdom eller död förhindrar de namngivna i arkiven att försvara sig.
Regeringsrättens beslut att med vissa förbehåll ge professorn i tyska Birgitta Almgren tillgång till delar av Säpos material var visserligen välkommet, men löste inte grundproblemet.
Almgren fick exempelvis inte själv kontakta någon av de utpekade i arkivmaterialet. Hennes skildring av 57 svenskar som samarbetade med Stasi är därför ofullständig.
Den kan också komma att läggas till grund för lika oriktiga som olyckliga spekulationer om de skildrades identitet.
Det enda riktiga är att öppna upp de svenska arkiven och låta de som namnges där berätta sin historia. Om hur idealism, egoism eller hot fick dem att agera som de gjorde.
Med detta skulle viktiga pusselbitar kunna läggas till bilden av Sverige under det kalla kriget och därmed också öka förståelsen för och kunskapen om vår nutidshistoria.