Om riksdagen hade röstat nej ...

Naturligtvis vet också regeringen vad som hände. Men med riksdagens beslut tvingas den att uppträda så att den kan beskyllas för att inte bry sig. Det är ju regeringen och inte riksdagen som står för utrikespolitiken - riksdagen får fälla regeringen om den inte är nöjd - och riksdagens beslut vänder sig till fel adressat. Det är ju det officiella Turkiets inställning som är problemet.

Turkiet har numera en regering som försöker mjuka upp de rabiata nationalisternas grepp över staten. Det har bland annat tagit sig uttryck i ett försök att normalisera förhållandet till Armenien.
Men de krafter i landet som till varje pris vill förhindra den inrikes- och utrikespolitiska öppningen (och bland annat förhindra att Turkiet går med i EU) utnyttjar den situation som uppkommit genom besluten i Sverige och kort dessförinnan i det amerikanska Representanthuset till det yttersta. Regeringen i Ankara ser sig just nu tvungen att uppträda lika oresonligt som sina motståndare - därav de hårresande antydningarna om att utvisa armenier från Turkiet.

Men bör man då inte säga sanningen? Jo, det bör man. Men det gör historieforskningen sedan länge. Det är i princip bara i Turkiet som forskningens bild av vad som hände inte accepteras - inte officiellt.
Folkmordet har inträffat. I själva verket var det just dessa massakrer som fick den polske juristen Rafael Lemkin att introducera och utveckla begreppet folkmord, ett begrepp som sedan dess vunnit allmän acceptans. Bland dem som rapporterade om händelserna 1915 fanns för övrigt också flera svenska diplomater.
Om man vill att folkmord ska kommas ihåg, att kunskapen om folkmord ska spridas och att de drabbade ska få upprättelse, så är omröstningar i Sveriges eller andra länders parlament en metod som bör undvikas. Denna aspekt på saken har dock inte uppmärksammats på det sätt som vore önskvärt.

Motionen gick igenom med en rösts övervikt. Antag att det i stället hade gått tvärtom - att den hade fallit med en eller flera rösters marginal. Skulle det då vara liktydigt med att riksdagen beslutat uttala att folkmordet inte ägt rum? Den som vill kan svara nej, men just den slutsatsen ligger inbyggd i frågeställningens logik - antingen "erkänner" man vad som hänt eller också "erkänner" man det inte.
Tidigare år har liknande motioner väckts och avslagits (eftersom socialdemokraterna inte velat rösta för dem förrän i år). Betyder det att riksdagen hittills ansett att folkmordet inte har ägt rum, men nu har kommit till insikt? Den som vill kan svara nej en gång till, men frågeställningens logik är alltjämt densamma - antingen "erkänner" man eller också "erkänner" man inte.

Än mer betänkligt är dock att krav nu kan väntas på att riksdagen ska "erkänna" också en rad andra historiska händelser, både folkmord och övergrepp av annat slag. Och vad blir då slutsatsen om majoriteten röstar nej? Anser Sverige att folkmordet på armenierna har ägt rum, medan folkmordet på hererofolket i Namibia under det tyska kolonialväldet är påhittat? Hur är det med Bosnien och Rwanda? I båda dessa fall pågår ju ständiga försök från extremistgrupper att försöka dölja eller förklara bort det som verkligen hände. Konsekvenserna av att använda riksdagen för att "erkänna" historiska händelser blir snabbt ohållbara.
Däremot har staten ett ansvar för att viktiga historiska händelser får sin plats i skolornas läroplaner. Det gäller Förintelsen - och var orsaken till Levande historias tillkomst - och det borde gälla också för det armeniska folkmordet.