Om invandring och arbetsmarknad

Känner ni igen siffran 300 miljarder? Det är den fantasisiffra som av och till dyker upp när invandringsmotståndare ska försöka bevisa hur mycket det kostar att låta människor som inte är födda i Sverige bo och arbeta här.
Fast det där med att de arbetar brukar givetvis förträngas. Som Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid universitetet i Växjö, påminner om i gårdagens Expressen består vetenskapligt förankrade beräkningar av "invandringens kostnader" av två led: Å ena sidan beräknar man vad invandrarna tar i anspråk av den offentliga sektorns utgifter (skola, sjukvård etc). Å andra sidan beräknar man vad de bidrar med i fråga om skatter och socialförsäkringsavgifter. Resultatet brukar bli att invandringens kostnader uppgår till mellan 1 och 2 procent av BNP, vilket motsvarar 40 miljarder kronor - inte 300.
Två faktorer är särskilt viktiga för hur beräkningen utfaller. Den ena är invandringens ålderssammansättning, den andra är sysselsättningsgraden. Om arbetsmarknaden fungerade bättre skulle kostnaden i stället bli en vinst. Så var det under 50-, 60- och 70- talen.

I tisdags dök de 300 miljarderna upp igen - nu i en debattartikel i DN av journalisten Gunnar Sandelin, med den förledande formuleringen att "utredningar och beräkningar" varierar mellan 40 och 300 miljarder. Men medan siffran 40 miljarder alltså har vetenskaplig förankring har de 300 miljarderna lika lite med sanning eller vetenskap att göra som vandringssägnerna om invandrare som bryter upp parkettgolvet för att odla potatis. Ändå ansågs den vara värd att vidarebefordra av redaktionen för DN-Debatt.