Om en kommentar till Castros avgång
Ungefär sådant är tonläget i många av kommentarerna till Castros avgång, som skulle kunna gälla för att vara tonårstruligt om man inte visste att skribenterna sedan länge lämnat tonåren och att åtskilliga av dem är på rask väg mot pensionsåldern - och då bortser jag från de oförbätterliga Castro-kramarna i svensk-kubanska vänskapsföreningen.
Navelsträngen till illusionerna från det "häftiga" 60-talet om socialismen som frälsningsläran och Fidel Castro som dess karismatiske överstepräst tycks vara outhärdligt svår att klippa.
Olle Svenning i Aftonbladet åstadkommer följande praktexempel: "Socialismen på Kuba gnagdes sönder i striden mellan de båda stormakterna, av tvingande ekonomiska skäl och till slut försvann frihet och demokrati".
Förlåt - men vad i hela världen menas med detta trams? Så Kuba var en fullfjädrad demokrati under ett antal år (ovisst hur många) innan demokratin och friheten "till slut" försvann? Sanningen är, och det skulle förvåna om inte Svenning visste det, att Kuba bytte diktator 1959. Högerdiktatorn Batista ersattes av vänsterdiktatorn Castro. Varför är det så svårt att erkänna?
Så jobbar vi med nyheter