Det är nu hög tid att diskutera den absurda roll som en monark och hela hans/hennes familj får ta på sig. Livet blir, trots all offentlighet, på många sätt isolerat och artificiellt. Familjen får knappast ”tillgång till olika delar av samhället”. Det privata blir något tillkämpat - samtidigt som juridisk immunitet knappast kan vara särskilt danande. Och runt kungens värdegrund ställer den aktuella boken en hel skog med frågetecken.
Förutom det påtvingade ”yrkesvalet” ingår ett liv i ständigt rampljus. När drottning Silvia en gång berättade om hur Victoria redan som litet pyre vant sig vid stirrande skaror runt hennes person, blev man beklämd. Vad kronprinsessan nu gjort är att hon faktiskt integrerat sig. När hon åker till svärföräldrarna i Ockelbo, ja, då får hon tillgång till en väsentlig del av samhället!
Det är utmärkt – men ändå inte ett skäl att sluta ifrågasätta monarkin.