Olyckan avskräcker inte
Uppsalabon Göran Lidström var en av passagerarna vid tisdagens olycka. Han klarade sig och hjälpte busschauffören som satt fastklämd mot ratten.
- De yrde glas, det låg som en dimma runt om en, säger Göran Lidström som åkte på en av olycksbussarna. Han kommer dock att fortsätta ta bussen till Östhammar.
Foto: Jörgen Hagelqvist
- Det smällde till. Min första tanke var att det var en bomb. Men det var rutorna som small till, en efter en, säger Göran Lidström.
Han hade bältet på och satt därför kvar i sätet när bussen krängde till och kanade ned i diket vid vägkanten.
- Jag såg skogen komma emot mig. Det var oerhört långsamma sekunder. Jag satt bara och väntade på vad som skulle komma härnäst.
Men bussen stannade och Göran Lidström kunde resa sig och kliva ur bussen. När han och några kolleger som också var med på bussen insåg vad som hade hänt började de hjälpa de skadade. De gick in genom framdörren på bussen där den kvinnliga busschauffören satt fast mot ratten och instrumentbrädan.
- Jag uppfattade det som att smällen tog bakom chauffören. Vi lyckades få loss henne och satte henne utanför bussen i ett av sätena som lossnat.
De hann även med att hjälpa en kvinna med ett benbrott innan räddningspersonal kom fram till olycksplatsen och tog över.
För Göran Lidströms del blev det transport till Akademiska sjukhuset i Uppsala för kontroll och vård av mindre blessyrer. När UNT träffar honom dagen efter olyckan står han inne på polisens godsenhet i Boländerna dit drabbade och anhöriga kan komma och hämta saker som blev kvar på olycksplatsen.
Inne i den stora hallen vid godsenheten är det så gott som tyst. Bara fläktarnas surrande hörs. Vid ett bord står tända ljus och några blommor. På filtar på golvet ligger mobiltelefoner, jackor, mössor, plånböcker och glasögon.
Anhöriga till ett av offren vid olyckan kommer in i hallen och tas emot av godsenhetens personal. De anhöriga får en kram, en smekning på armen och några tröstande ord. Sedan får de berätta vad de letar efter och en ur personalen går och hämtar tillhörigheterna och lägger ned dem i en kasse.
Det här en dag med mycket känslor inblandade, även för de anställda på godsenheten och kanske särskilt för Maggan Sjöberg som kunde varit med på olycksbussen från Östhammar.
- Jag pendlar till Uppsala varje dag och brukar ta kvart i sexbussen. Den där morgonen var jag så trött så jag tänkte ta bussen som går klockan sex. Det var den bussen som krockade. Men så fick jag för mig att jag skulle skynda mig och hann precis med den tidigare bussen, säger Maggan Sjöberg.
Hon är lättad över sitt val men tänker på de drabbade vars anhöriga hon nu möter i jobbet.
- Vi försöker vara ett stöd och finns här om de behöver prata. Men det känns oerhört sorgligt.
Även för Göran Lidström, som var med vid olyckan, kretsar tankarna kring offren och deras anhöriga.
Vad som kan ha orsakat olyckan vet han inte. Men han har bara gott att säga om chaufförerna som kör linje 811.
- Busschaufförerna gör ett fantastiskt jobb. De kör tryggt och effektivt, även den där morgonen. Jag skulle kunna åka bil i stället, men bussen känns säker. Och jag kommer definitivt att åka igen.
Så jobbar vi med nyheter