Olle Wikland räddades till livet
Det var i februari. Olle Wikland från Gräsö närmade sig Östhammar. Då small det - i magen. Olle Wikland hade drabbats av brustet pulsåderbråck. Nio av tio dör, men Olle från Gräsö skulle mirakulöst nog överleva. Nu ska nya omfattande undersökningar rädda fler liv i länet.
Olle Wikland.
Foto: Josef Nylén
En dag som nära nog ändade hans liv.
- Läkarna sa att jag aldrig klarat mig om jag hade varit ute på Gräsö. Och det var väl tur att grannen körde och inte jag och att vi var så nära sjukhuset i Östhammar, säger Olle Wikland.
Blindtarmen, kanske? Så löd den osäkra diagnosen på sjukhuset i Östhammar.
- Blindtarmen tog dom 1951, fick Wikland fram innan han försvann in i dimman.
Operation omedelbart
Han har endast fragmentariska minnesbilder från ambulansfärden till
Akademiska sjukhuset. Någon trädkrona här och där, sirenerna inne i Uppsala, skymten av fyra läkare på akuten och de allra sista orden innan han kom till medvetande två dagar senare: Operation omedelbart.
Hustrun Kerstin, barnen Eva och Anders samt andra nära och kära befann sig på sjukhuset under den svåra tiden.
När operationen var klar meddelade läkaren Martin Björck de anhöriga att den sex timmar långa operationen var lyckad.
Men utgången oviss.
Fyra tuffa dygn
Det blev fyra dygn på intensiven, fyra tuffa dygn med utslagna njurar det första dygnet och "med slangar och grejer överallt".
Därefter fem dagar på en sjukhussal. Han minns att nyponsoppan var det enda han fick i sig. Magen i olag.
- Det var inte roligt. Men jag minns den fantastiska personalen, både på intensiven och på salen, trevliga, kunniga och hjälpsamma människor.
Efter nio dagar på sjukhuset fick Olle Wikland fara hem till Gräsö. Det var en lång och tröttsam resa, en trötthet som skulle bli hans följeslagare under mer än ett år framåt.
Han sov mycket och länge, köpte extra kanaler till teveapparaten för att fördriva tiden.
- Katten och jag låg mest i sängen.
Inget smakade
Maten smakade ingenting, vattnet smakade illa. Han bad hustrun laga sin favoriträtt - dillkött. Men inte ens det smakade.
- Jag frågade läkaren om jag fick ta mig en whiskey. Det fick jag, vin också. Men det var lika illa.
Olle Wikland gick ned ett tiotal kilo under den här tiden innan han så sakteliga fick krafterna åter.
- Jag brukar tänka på vad läkarna sa, att det var på håret. De var till och med tveksamma till operation, jag hade ju nästan inget blod kvar. Men dom gjorde ett försök och det gick vägen.
I dag mår Olle Wikland utmärkt. Tillsammans med hustrun ska han resa ut i stora världen betydligt oftare än hittills.
Upptäcka, se och njuta av livet.
Nu när han ändå fick chansen.
Så jobbar vi med nyheter