Politikerna i landstingsstyrelsen är ytterst ansvariga för vården i Uppsala län. Däri borde även patientsäkerhetsarbetet räknas.
Men riktigt så enkelt är det inte.
År 2011 bildades produktionsstyrelsen, som sedan dess haft ansvar för att följa upp landstingets arbete. Många hänvisar till att det är det organet har ansvar för patientsäkerhetsarbetet i landstinget. Men helt glasklart är det inte. Det kan ställas mot bakgrund av kritiken som framfördes i gårdagens UNT mot att det är oklart vem som har ansvar.
Nina Lagh (M) är 2:e vice ordförande i landstingsstyrelsen men satt under förra mandatperioden i produktionsstyrelsen.
– Det som hände då, 2011, var att vi framför allt fokuserade på ekonomin och på köer och patienttillgänglighet, säger hon.
I UNT:s tidigare artiklar om vårdskador har det framkommit att patientsäkerhetsarbetet har förbättrats från golvet, men att den styrande ledningen har varit frånvarande i arbetet.
– Det är säkert sant att man har haft den känslan. Patientsäkerhetsarbetet är inget vi har negligerat, vi har jobbat med det men låtit tjänstemännen göra det i allra högsta grad, säger Nina Lagh.
Men vem har ansvaret för patientsäkerhetsarbetet? Ni i landstingsstyrelsen eller i produktionsstyrelsen?
– Vi har nog inte uttalat det riktigt.
Landstingsstyrelsens ordförande, Börje Wennberg (S):
– I landstingsstyrelsen har det inte varit uppe så mycket, det är mer i produktionsstyrelsen, säger han och fortsätter:
– Vi som politiker kan aldrig lämna ifrån oss ansvaret. Ser vi att saker inte fungerar måste vi vidta åtgärder. Det tycker jag också att vi har gjort i produktionsstyrelsen. Min bild är att man har jobbat konkret och tydligt med det här och fått tydliga förbättringar.
Nina Lagh och Börje Wennberg är överens om att patientsäkerhetsarbetet är på rätt väg inom landstinget. Wennberg (S) tycker att de 21 miljoner som landstinget tilldelades ur den totala potten på 525 miljoner i statligt stöd var en god indikator på det.
– Vi har tagit fasta på det som kommit fram, vidtagit åtgärder och sett förbättringar. Men det finns fortfarande förbättringar att göra. Jag tror på det systematiserande arbetet.
Hur mycket handlar det om resurser, för att komma ifrån stressig arbetsmiljö och dåliga arbetslokaler som kan leda till vårdskador?
– Jag tror inte att det är avgörande utan det är att det finns en medvetenhet för var riskmoment finns. Den stora problematiken har varit bristen på vissa professioner, och har du vakanta platser så får det ju konsekvenser. Även där måste du ha en struktur.
Även Nina Lagh (M) tycker att patientsäkerhetsarbetet är på rätt väg inom landstinget, men ”det måste synliggöras bättre”.
Vad kan ni göra från politiskt håll för att förbättra arbetet?
– Vi kan ju följa upp vad som görs och mäta utifrån de mätningar som görs. Samt ge uppdrag om att nu ska vi fokusera på det här. Men risken med det är att om tre månader kommer en annan öppen jämförelse som säger något annat. Risken är att man hela tiden springer på bollar som andra skickar ut. Det är bättre att ha ett långsiktigt arbete.
Men tycker du att ni har det, det är ju bland annat det som SKL menar saknas?
– Det har påbörjats, skulle jag säga. Vi försöker täppa till diket som varit mellan sjukhuset och ledningskontoret. Det finns en plan från Akademiska sjukhuset för hur man ska göra det här och då måste det implementeras hela vägen, till ledningskontoret och politiken.