Alternativ 1 innebär att dagens två grundlagar, Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) avskaffas och ersätts av en ny grundlag som ska vara oberoende av teknik.
Alternativ 2 innebär att dagens ordning behålls, samtidigt som TF och YGL moderniseras.
Nättidningen Medievärlden har pejlat läget inför den avgörande veckan. Folkpartiet klargjorde redan i våras att man vill ha kvar dagens system med två grundlagar. Nu tyder allt på att också Centern, Kristdemokraterna och Miljöpartiet, går på samma linje. Sannolikt kommer också Vänsterpartiet att vilja hålla fast vid nuvarande modell. Socialdemokraterna uttalar sig oklart, men mycket tyder på att partiet vill ersätta TF och YGL med en gemensam grundlag. Det är också det alternativ som förespråkas av utredningens ordförande, Göran Lambertz.
Moderaterna då? Ledamöterna i kommittén uttalar sig i kringgånde formuleringar men tycks luta åt samma linje som Socialdemokraterna. Men tunga personer i partiets riksdagsgrupp, i flera fall med egen erfarenhet från pressen, har mycket tydligt en annan inställning. Mats Johansson, Hans Wallmark, Maria Abrahamsson, Inger René och Anti Avsan skrev på DN-debatt i mars att TF och YGL måste värnas. Men risken är påtaglig att M-ledamöterna i kommittén väljer alternativ 1 ? i så fall givetvis efter klartecken från högsta ort.
Den märkliga situationen skulle alltså kunna uppstå att Moderaterna gör gemensam sak med Socialdemokraterna för att upphäva en ordning som de tre övriga allianspartierna och dessutom Mp och V vill ha kvar. Och man skulle därmed också överge en hållning som alltid haft starkt stöd inom det egna partiet och omfattas av viktiga personer i riksdagsgruppen.
Det är naturligtvis inte så att Alternativ 1 innebär att tryck- och yttrandefriheten på något konkret och omedelbart sätt inskränks. Och Göran Lambertz avsikter är självklart de bästa. Men tryckfriheten har historiskt sett en särställning som också med den moderna tidens teknikutveckling i beaktande motiverar det skydd som en särskild grundlag innebär.
En lagstiftning som ska gälla för alla medier samtidigt blir ofrånkomligen mer allmänt formulerad än dagens TF, vilket innebär att man inför ett tolkningsutrymme som inte tidigare funnits. Lägre skyddskrav för yttranden i vissa medier kan ?smitta av sig? på andra medier där vi normalt brukar anser att skyddet ska vara starkare.
Tryckfrihetens bärande principer ? som censurförbudet, offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, skyddet för uppgiftslämnare och systemet med en ansvarig utgivare ? har hittills alltid anförts som exempel på områden där Sverige förbehåller sig rätten till undantag för den skull en konflikt med EU-rätten skulle uppstå. Ingen har heller krävt av oss att vi ska ändra de grundlagar vi har. Varför då självmant sätta igång en process som kan skapa intrycket att vi kan förhandla om avgörande principer i vår egen rättsordning?
Ingen seriös politiker i dagens Sverige vill tumma på tryck- och yttrandefriheten. Men grundlagar skrivs för att hålla också när andra stämningar och krav kan bre ut sig i samhället eller tränger sig in utifrån. Redan det borde vara ett avgörande skäl att avvisa tanken att ersätta TF och YGL med en ny lagtext. Och i Sverige har vi alltid varit noga med att viktiga ändringar i grundlagarna bara kan ske när enigheten om förändringarna är stor.
Att Moderaternas ledning skulle köra över en stark intern opinion, och övriga allianspartier för att tillsammans med Socialdemokraterna ge sig ut på osäker mark i grundlagsfrågor är verkligen en egendomlig tanke. Låt oss hoppas att Medievärldens farhågor är ogrundade.