Ökad stimulans gör dem bättre
- Att medellivslängden ökat bland personer med Downs syndrom beror på att de fått ett värdigare liv. Det säger Lasse Nohrstedt, far till Martin som har Downs syndrom.
De är far och son, Martin och Lars Norhstedt, men skojar och skrattar som riktiga kompisar.
Foto: Rolf Hamilton
- Jag brukar säga att han är min allra bästa son. Det är få människor på jorden som lärt mig så mycket som Martin, säger pappa Lasse och tillägger:
- En sak som han har lärt mig är att leva i nuet. Det är här och nu som man gör roliga saker.
Det är inte varje dag UNT kommer på besök till lägenheten i Gottsunda. Martin tycker inte att det är helt enkelt att svara på frågan om vad som är bra med pappa Lasse. Men mot slutet av intervjun kommer det:
- Man kan prata med honom, spela musik och fiska.
Men till Kreta får inte pappa följa med. Martin är 18 år och vill hellre att storasyster Jonna och en ledsagare följer med på resan.
Lasse tycker att mycket har förändrats till det bättre i samhället vad gäller synen på personer med Downs syndrom. Han tror att det bidragit till den högre levnadsåldern.
- Det handlar om både mental och fysisk stimulans som blivit bättre. Det är inte alls länge sedan som personer med Downs syndrom gömdes undan på institutioner och det var ingen bra plats.
Martin har inte något medfött hjärtfel, vilket förekommer bland vartannat barn med Downs syndrom. Att ta fostervattenprov under graviditeten var inte aktuellt för Martins föräldrar.
- Jag är naturligtvis emot den typen av fosterdiagnostik. Var sätter vi gränsen och vem bestämmer? Downs syndrom är bara en liten del som du kan se på provet. Då är vi snart nere på att söka A-människor igen. För mig ska samhället vara öppet för alla.
Martin går på Labanskolan i Uppsala och ska börja på skolans gymnasieutbildning till hösten.
I sommar ska Martin både sommarjobba, resa till Kreta och hålla till i familjens sommarstuga i Dalarna.
- Man kopplar av och fiskar. Jag fångade en gädda på fem kilo, berättar han stolt och visar med händerna.
Lasse tycker att attityden gentemot personer med Downs syndrom har blivit bättre, men fortfarande finns det viktiga förbättringsområden. Till exempel tycker han att elever med olika funktionshinder borde gå i samma skolor som andra elever.
- Den största fördelen är att han då skulle finnas i ett socialt sammanhang där han bor. Det skulle ge andra barn minst lika mycket att se Martin som för honom att se dem.
Lasse tycker att det är tråkigt att så få vill jobba extra som kontaktpersoner och ledsagare till människor med funktionshinder.
- Uppsala är ju en utbildningsort med blivande psykologer, lärare och sjuksköterskor. De skulle få så mycket på köpet.
Martin berättar om sin framtidsdröm, att bo i en villa där han kan ha plats för alla sina saker. Pappa Lasse tror att Martin i någon form kommer att ägna sig åt teater och musik i framtiden. Mest av allt hoppas han att framtiden blir som Martin själv önskar.
- Jag skulle vilja att Martin får spela huvudrollen i sitt liv, att han får vara med och bestämma om sig själv.
Så jobbar vi med nyheter