Det framgår av en kartläggning som publiceras i facktidskriften Acta Obstetrica et Gynecologica Scandinavica.
– Den ojämlika tillgången till tidig fosterdiagnostik står i strid med rättviseprincipen och den lagstadgade rätten till likvärdig vård, oberoende av var man bor eller befinner sig, säger Charlotta Ingvoldstad, forskare och genetisk vägledare vid Uppsala universitet.
Sedan början av 2000-talet har det varit möjligt att tidigt under graviditeten med det så kallade kub-testet med stor sannolikhet uppskatta om fostret har någon kromosomrubbning eller inte. För en helt säker diagnos krävs ett uppföljande fostervatten- eller moderkaksprov.
– Om kub-testet visar en låg risk erbjuds vanligen inte ett fostervatten- eller moderkaksprov. Kub-testning kan därför leda till sänkt användning av dessa båda ingrepp jämfört med att som tidigare använda kvinnans ålder som riskskattning. Det är positivt eftersom provtagningen medför en något ökad risk för missfall, säger Charlotta Ingvoldstad.
Reglerna för hur kub-testet används skiftar dock kraftigt mellan olika landsting. Av de cirka 110 000 kvinnor som årligen blir gravida bor betydligt färre än hälften i landsting där alla, oavsett ålder, erbjuds kub-testning. Resten bor i landsting som har åldersgränser för vilka som erbjuds kub-testet eller som inte har någon kub-testning över huvud taget, enbart fostervattenprov.
Uppsala läns landsting skiljer ut sig från resten av landet genom att ta betalt för kub-testet. En kvinna som är 35 år eller äldre betalar 300 kronor för testet. Är hon yngre måste hon betala fulla kostnaden på 1 500 kronor för kub-testet.
Charlotta Ingvoldstad tror att de begränsade möjligheterna att få tillgång till kub-testning i stora delar av landet är en förklaring till varför inte mer än cirka var fjärde gravid kvinna testas. Samtidigt påpekar hon att kub-testning av alla gravida kvinnor inte är målet.
– Det måste ju alltid vara kvinnan själv som ska avgöra om hon vill testas eller inte. Men då är det viktigt att hon både har kunskap om testmetoderna och om kromosomavvikelserna som kan upptäckas. Tyvärr ser vi brister när det gäller denna information, säger Charlotta Ingvolstad.
Nästan alla som erbjuds kub-test får visserligen någon form av muntlig information om detta, men färre än hälften får också skriftlig information.
– Med hänvisning till informationssvårigheter erbjuds inte kub-undersökningen till kvinnor som inte talar svenska på drygt en fjärdedel av enheterna. Det är anmärkningsvärt, säger Charlotta Ingvoldstad.
Utvecklingen av fosterdiagnostiken går mycket snabbt. På väg är nya metoder för att i ett tidigt skede av graviditeten ta ett blodprov från mamman och analysera den lilla mängd dna som läckt ut från fostret till hennes blod. Den sortens lättillgängliga diagnostik kan ge betydligt säkrare resultat än ett kub-test.
– De negativa erfarenheterna av hur kub-testningen införts visar att det är viktigt att redan nu få till stånd en diskussion och nationell plan för hur denna nya dna-diagnostik ska genomföras på ett sätt som uppfyller kraven på både vetenskaplig utvärdering, information och alla gravida kvinnors rätt till lika vård, säger Charlotta Ingvoldstad.