En vacker vårdag i koloniområdet. Det börjar gro bland odlingslådor och buskplanteringar, fast den långa vintern ännu visar sina spår och mycket är ännu jord med enstaka skott som sticker upp ur marken.. Utom på ett ställe. I Karin Lindströms ruta mitt i området i Tunaberg prunkar grönskan. Kraftfulla blad skjuter upp i täta buskage, luftlöken är flera decimeter hög och överallt står små krukor med plantor.
– Maj är min bästa skördemånad, berättar hon.
Här finns 75 olika sorters växter som alla har gemensamt att de är ”gammaldags”, sådant som fanns i våra köksträdgårdar för länge sedan men som idag främst hittas i det vilda. Pepparrot, gode Henrik, gräslök, piplök, trädgårdssyra... Hon har hittat dem genom att leta i skogar, före detta koloniträdgårdar och genom att köpa frön föreningen Sesam , en förening speciellt för de som jobbar med att bevara gamla köksväxter och nyttoväxter. Och nu har växterna som började som ett brinnande intresse när hon flyttade från landet till stan, blivit Karin Lundströms heltidsjobb. Hon reser bland annat runt och föreläser, arrangerar trädgårdsvisningar, skriver recept och bloggar om sitt odlande.
– Det finns ett enormt intresse för detta, särskilt ser jag många unga män som intresserar sig. De kanske ser det som en sorts utmaning.
En utmaning. Är retroväxter den nya surdegen? Karin Lundström tror att det kan vara så. Det stora jobbet består i att hitta växterna och få dem att gro på lotten från första början, något som passar den som letar efter utmaningar. Det finns också otroligt många fördelar med att odla växter som traditionellt hör hemma i vårt klimat, inte minst är det ekologiskt hållbart. Till exempel förlängs säsongen och hon skördar från sin lott upp till tio månader om året. Och det går enkelt, eftersom många av växterna är perenner som övervintrar och kommer igen, förökar sig själva.
– Medan andra håller på att plantera, förkultivera, gräva, rensa och gallra så kan jag bara skörda! Något annat kanske jag skulle vara för lat för också, säger hon och skrattar.
Många av växterna har hälsoeffekter och är dessutom goda.
– Jag använder mina växter i all sorts matlagning och jag vet aldrig när jag går hem vad det ska bli till middag.
Karins fem favoritväxter från förr
- Gode henrik (Chenopodium bonus-henricus)
En krispig, flerårig växt, även kallad Lungrot, som passar i pajer och sallader. De större bladen kan kokas och användas som spenat (helst innan växten blommar, annars blir de beska), stjälkarna kan ätas som sparris. En växt man annars ofta hittar vid gamla gårdar och i vägkanter.
- Kajplök/skogslök (Allium scorodoprasum)
Löksort som bland annat används i Gotländsk vårsoppa. På Öland odlades den tidigare flitigt på gårdarna och användes som smaksättning i öländska kroppkakor samt åts kokt tillsammans med kål. Smakar som en blandning av purjo, gräslök och vitlök. Är otroligt god att blanda med smör eller olja. Denna löksort brukar många klaga på, den sprider sig som ogräs i trädgården men den är alltså en riktig delikatess!
- Vitplister (Lamium album)
En vild spenat vars blad har en säregen smak som passar väldigt bra till fisk och pilgrimsmusslor. Förr användes den ofta som grönkål. De vackra blommorna kan med fördel dekorera en sallad. Arten växer rikligt på odlad mark och Står tät vid vägar, gator och murar och blommar från maj till september.
- Svart vinbär
Inte bara bären kan användas! Bladen är fantastiska att göra te på, särskilt när de är ljus- eller mellangröna och inte helt utväxta. För te på färska blad, ta 3-4 blad och skölj dem. Riv dem sedan grovt, lägg dem i en tekopp och häll hett vatten över. Låt dra i tre till fem minuter. Låt bladen ligga kvar eller plocka upp dem. Söta med honung.
- Åkerfräken (Equisetum arvense)
Koka åkerfräken i 15 minuter för ett kiselrikt vatten som är väldigt bra för immunförsvaret och som stärker hår, hud och naglar. Tillsätt nässla, koka ytterligare fem minuter och vattnet blir en fantastisk växtgödning! Åkerfräken växer rikligt överallt i landet.