"Obeskrivbar energi"
Kaktus reporter Sanna Arbman Hansing är en av alla de 5000 ungdomar som deltagit i årets upplaga av Musik Direkt. Här berättar hon själv om hur det var.
Foto:
När man blir äldre utsätter man sig inte lika ofta för nya saker. När jag tillsammans med mitt band Jacqueline skulle spela i Musik Direkt i helgen och för första gången stå på en scen var det mycket nya känslor inblandade. Allt började redan på morgonen när jag insåg att de åtskilliga gånger vi repat tills fingertopparna blödde och halsarna torkade var för idag. Det var nu det gällde. Timmarna som spenderades på Musikens Hus innan själva framträdandet var ett enda långt lidande som vi försökte skjuta bort med hjälp av promenader till närliggande mataffärer, stämning av instrumenten och kaffedrickande.
När vi ett antal toalettbesök senare äntligen fick soundchecka och själva stampa takten på scenen där jag sett många duktiga musiker framträda genom åren började alla taggade positiva känslor tränga undan det nervösa och rastlösa och vi kunde knappt sitta still tills det var vår tur att beträda scenen under publikens peppande jubel. Av de tio minuter vi hade tänkt förfoga utnyttjade vi antagligen bara fem eftersom den höga pulsen gjorde att vi spelade låtarna i ett mycket snabbare tempo än vanligt. Energin som pumpade i kroppen där på scenen var obeskrivbar och kan inte jämföras med något jag upplevt tidigare.
När vi kommit av scenen fanns energin kvar i våra kroppar så att vi var tvungna att springa flera vändor i korridorerna för att ens kunna sitta still. I pausen fick vi äntligen använda den energi vi hade kvar till att krama om alla vänner som kommit för att heja och det blev en hel del långa och stenhårda kramar vid rulltrapporna. När juryn senare kom med sitt utlåtande fick vi reda på att vi inte gått vidare till länsfinalen men känslan och energin fanns fortfarande kvar så vi kunde inte ha tagit beskedet lättare. Som debutanter var vi bara lyckliga över att ha överlevt själva akten.
Känslorna i samband med en konsert var bland de häftigaste jag upplevt och jag förstår verkligen musiker som måste hålla på tills de borde pensioneras för att de inte kan leva utan kicken som ett publikhav ger. Anmäl er till Musik Direkt 2010 så kommer ni att förstå vad jag menar.
Så jobbar vi med nyheter