Obama: hat och dyrkan

Uppsala2009-10-13 00:01
Det är inte många som applåderar den norska Nobelkommitténs beslut att ge årets fredspris till Barack Obama. Festföremålet själv var påtagligt besvärad när han, först efter åtskilliga timmar, officiellt kommenterade priset.
Visst kan man tycka att det har en betydelse också för freden att någon genom sitt sätt att vara och formulera sig lyckas fånga in många människors bästa förhoppningar, både i hemlandet och i världen i övrigt. Men invändingarna mot att ge en aktiv politiker, därtill en som bara hunnit utöva sitt ämbete en kort tid, ett pris av detta slag är så uppenbara att det är en gåta att den tidigare norske statsministern Thorbjörn Jagland inte sett dem. Den oreflekterade dyrkan av Obama som förekommer på sina håll bortser, precis som det hat mot honom som piskas upp av en del grupper i USA, från samma grundläggande omständighet:

Obama är statchef, därtill i världens mäktigaste nation. Hans första och sista uppgift i den internationella politiken är att ta tillvara sitt lands intressen. Han tvingas dagligen hantera valsituationer där inget alternativ är riktigt lockande. Men budet att försvara det egna landet och dess medborgare kommer alltid att vara det centrala för varje amerikansk president.
Bland mycket annat innebär detta att Obama precis som alla sina företrädare kan se sig tvungen att sätta in trupp för att avvärja hot mot USA, eller för att skydda amerikaner utomlands. Sådana beslut kan vara bättre eller sämre grundade och Obama kan ha mål som världen i övrigt helt eller delvis kan instämma i. Men det är inte självklart att det kommer att vara fråga om beslut av det slag som bör belönas just med Nobels fredspris.
Insikten om USA:s betydelse och ledan vid George W Bush tycks på sina håll ha lett till att de mest osannolika - och ofta inbördes oförenliga - förväntningar projiceras på Obama. Det finns till synes ingen gräns för vilka underverk som presidenten förutsätts kunna uträtta. Att Obama faktiskt sysslar med vanlig politik i en komplicerad politisk omgivning förträngs.
De extrema Obamahatarna frånkänner presidenten både gott uppsåt och kompetens. Andra utgår från att allt han gör kommer att förändra världen till det bättre. Ingendera förmår medge att politik är det möjligas konst, för Obama som för alla andra. Stortingets priskommitté borde ha väntat till dess att resultatet av Obamas insats kan bedömas.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om